22 januari 2013

Milstolpar och tigermammor.

Nästa milstolpe i graviditeten är passerad. Signe. Signe som föddes i v26+5. Signe som var liten som en myra först, sen tjock som en gödgås och nu bara snäppet mindre än jämnåriga. Signe som inte ville/kunde äta. Som kräktes och kräktes men ändå blev tjock. På grund av/ tack vare knappen och alla matningarna. Signes mamma heter Lina och jag har pratat om henne och länkat till hennes blogg vid flera tillfällen.

Lina och jag lärde känna för snart två år sedan. Vi hittade varandras bloggar. Mailade. Ringde. Förstod varandras vardag. Blev vänner. Tillsammans och isär har kämpat som fan för våra små.

Äntligen, äntligen har vi fått lite bekräftelse på att det vi gjorde var bra och rätt. Bekräftelse på att vår magkänsla var rätt. Vi har sett det genom gruppen Knapphålet på facebook. Knapphålet som har fått fler medlemmar på sistone. Där det delas ut goda råd, det hejas på och det frågas. Det händer saker. Läs Linas inlägg om Plötsligt händer det. Jag läste, förstås, och grät. Av glädje och lättnad. För att hon kan sätta ord på det jag också känner. Och så grät jag av sorg. För att vi aldrig fick det där stödet. Stödet som vi så väl behövde. Vi fick aldrig bekräftelse från sjukvården att vi gjorde rätt. Vi fick bekräftelse från Frida/Signe och det var tillräckligt för att hålla oss flytande men jädrar vad gött det hade varit med en bättre kontakt. Med stöd. Råd. Gratis och nära.

Lina är också en tigermamma.

------------------------------------------------------------------
PS. För att det inte ska bli några missförstånd i mina värderingar kring manligt/kvinnligt eller vikten av mammor/pappor så vill jag bara tillägga att jag i begreppet tigermammor även innefattar papporna. Förstås. Alla föräldrar, oavsett kön, innefattas. Så det så. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!