26 mars 2013

Hängslen och livrem.

Jag försummar bloggen, till förmån för repriser av Grey's Anatomy och sömn. Men jag tänker mycket.

Idag till exempel tänkte jag på hur det var att sitta på Östra, på BB, och äta frukost med andra mammor och pappor. Det enda som skiljde oss från dem var att de hade en plastlåda med en liten unge i bredvid sig. Det hade inte vi. Jag vet inte varför vi satt där men det bara blev så, och bara en gång. De andra gångerna skyndade vi oss att hämta mat och satt sen på rummet och åt. 

Allt det här som hände då. För tre år sen gör att jag har svårt att hitta en målbild att hålla fast vid. Jag har svårt att tänka att allt kommer att gå bra. Jag måste alltid lägga till hängslen och livrem. Idag mailade jag ut på jobbet att jag snart ska gå på föräldraledighet och hur länge jag tänkt vara föräldraledig. Jag skrev att planen är att jag kommer tillbaka om ett år men att det är långt dit och mycket kan hända på vägen. För säkerhets skull. Jag kunde inte heller skriva att "torsdag är min sista arbetsdag på ett år", av samma anledning. Jag vet ju inte vad som händer. Tänk om barnet dör, då kanske jag vill komma tillbaka tidigare, eller senare, eller inte alls. För trots allt hade vi ju tur med Frida. Det är ju inte alla som har sån tur... Så, visst är jag rubbad. Visst har det satt spår. 

Och målbilden. Jag har hittat en som funkar. Jag måste bara lära mig att hålla fast vid den. Den glider undan efter en halv minut. Målbilden är insipirerad av en kompis som fick barn för några veckor sedan. Hon la ut en fantastisk bild på facebook när hon snusar den nyfödda i nacken. När jag ser den känner jag lugnet och lyckan. Så vill jag att det ska vara. Och inte bara i ett dygn som med Frida. Doften var en av de grejerna som var svårast att vänja sig vid på sjukhuset. Frida luktade inte bebis, hon luktade sjukhus - plåster, alkogel, sterilt... När vi väl kom hem från sjukhuset och hon fick sin egen doft kunde jag inte sluta sniffa på henne. Jag gör det fortfarande. 

Det blir rörigt med alla tankar. Alla hängslen och livremmar som ska hållas fast i. Samtidigt som jag faktiskt också kan känna ett lugn i att om det händer något, så är vi bra rustade för att ta oss igenom det. Vi har fått träning. Jag har blivit både skörare och starkare av allt som hänt. 

2 kommentarer:

  1. Önskar att du når din målbild! Att du får gos, o bebisdoft, bajsblöjebytande o amningsmararaton, för lite nattsömn o tupplurer mitt på dan ...ja helt enkelt alldeles fullt av vanliga härliga bebisdagar! / maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaaa, precis så vill jag ha det!! Kram!

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!