24 april 2013

Förlossningen.

Intressant för vissa. Ointressant för andra. Men såklart måste jag dela med mig :) Jag var ju inställd på ett "tjoff, tjoff". Det kanske mer blev ett "swoooosch".

Jag hade lite ont på natten till fredagen och när jag var uppe och kissade såg jag att det hade kommit en liten blödning, troligen slemproppen. Aha, nu är det dags. Idag smäller det tänkte jag. Och gick och la mig och väntade på att det skulle göra lite mer ont. Det gjorde det inte men det diffusa försvann inte heller.

När makeNs väckarklocka ringde vid 5 sa jag att jag trodde att det skulle bli idag och frågade om han kunde jobba hemifrån. Det gick bra. Jag lämnade tjejerna på dagis och gick hem och packade klart väskan samt skickade ett sms till mamma och bad dem komma under dagen.

Jag hade sammandragningar som kanske inte gjorde ont men de kändes i af. Vid tio åkte makeN för att storhandla och jag la mig för att vila. Då kom det ett par sammandragningar som kändes och jag tänkte att "nu drar det igång!". Jag somnade i af och när jag vaknade en timme senare kändes det ingenting. Nada. Jag städade toaletterna och for omkring som ett jehu (ett gravid jehu).

Vid lunch, när jag satt still, kom det lite sammandragningar igen. Jag la mig i soffan och tittade på Grey's Anatomy och värkarna försvann igen. Vid 14 tänkte jag att "nähä, har jag fel?! ska det inte bli barn idag?!" Jag stängde av Grey's och fokuserade fram lite värkar :) De blev ganska regelbundna, var tionde minut, men gjorde inte mer ont än att det gick att andas bort dem. Jag ringde förlossningen strax efter 15 för att kolla läget och försäkra mig om att vi skulle få föda på Östra. Tyvärr, sa damen i telefon, det kan jag inte garantera. Det är alldeles för många som föder barn idag.
Jag tappade sugen på att föda barn och började gråta i stället... Damen sa att hon förstod att jag var besviken men att tyvärr var det så här idag.

MakeN kom just in och fick se mig storbölandes i soffan. Jag snyftade ur mig vad jag grät för och sa att det kanske är bättre om jag kniper tills imorgon i stället. En gravid kvinnas logik och tro på sig själv är rätt magnifik. :) Vi enades om att jag nog ändå inte kunde bestämma det och att Mölndal blir jättebra också, det är ju faktiskt bättre mat där... Hehe.

I alla fall, makeN gick och hämtade barnen från förskolan. Min mamma och syster kom vid 16:30 och jag hälsade dem med att säga att värkarna tyvärr försvunnit. Efter en stund gick jag upp och vilade igen och efter att ha legat still i en kvart kommer första sammandragningen tillbaka. Jag laddade hem en bra app (modern kvinna) som hade koll på värkarna, hur långa de var och hur täta. Efter en halvtimme-trekvart var de ungefär 7-8 min mellan. MakeN kom upp och kollade läget och sa att det var mat. Jag bad honom hämta TENS-apparaten och koppla upp mig och sa att det nog blir dags att åka in efter att han ätit middag.

Bella kom in och höll mig sällskap.
B: Har du ont i magen mamma?
Jag: Ja, det gör lite ont, men bara ibland.
B: Ska bebisen komma nu?
Jag: Ja, jag tror att den kommer i natt så pappa och jag ska åka till sjukhuset snart.
B (ler från öra till öra): Iiiih!!!!
B: Varför blundar du mamma?
Jag: Det gör lite ont och då är det skönt att blunda.
B: Gör det ont nu?
Jag: Mmm.
B: Vad är det där för grej?
B: Varför svarar du inte?
Jag: Nu kan jag svara, det gjorde bara lite ont så jag skulle bara vänta tills det gick över. Nu känns det inget. Det är en apparat som gör att det ska göra mindre ont. Jag trycker här och då durrar det i ryggen liksom.
B: Mamma, vill du vara i fred?
Jag: Nejdå, hjärtat, du får gärna vara här.

Vid 18:45 sätter vi oss i bilen och jag ringer förlossningen igen. En annan kvinna, som läser min journal. Vi får komma till Östra. Puh.

19:25 blir vi inskrivna på Östra.
19:30 får vi ett rum
ca 19:40 kopplar barnmorskan på CTG för att kolla hjärtljuden och värkarna. Barnmorskan frågar om jag tror att det blir barn idag och jag svarar att jag tror det men att värkarna inte är så jobbiga än men att de är ganska täta, var tredje minut ungefär. Jag kan andas bort de med lugna andetag och behöver inte flåsandas. Jag säger att jag inte tror att jag öppnat mig särskilt mycket än.
Barnmorskan säger att CTG:n får sitta på en stund och sen kommer hon och undersöker mig.

ca 19:50 Vi kollar på värkar och fosterljud på skärmen. Plötsligt kommer det tre täta värkar. Och plötsligt gör det ont, på riktigt. MakeN får ringa på klockan. En barnmorska kommer in och jag säger att nu har det dragit igång och jag tror att jag nog vill ha lustgas. Hon går ut för att hämta vår barnmorska som kommer in ganska bums. Jag får hjälp av med kläderna. Jag är ju fullt påklädd eftersom det för en kvart sen var lugna puckar.

20:00 blir jag undersökt och är då fullt öppen. Jag får lustgas och hinner njuta några andetag men sen är smärtan över. Den där ljuvliga pausen innan krystvärkarna.

20:12 får jag krystvärkar. Jävulska sådana.

20:16 föddes Abbe.

Jodå, jag kan konsten att göra en kort historia lång! 

7 kommentarer:

  1. Alltid lika kul att läsa förlossningberättelser. Ni kom ju precis lagom in till förlossningen :)

    Kramar nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis lagom var det ju faktiskt! Typiskt att just när man börjar få rutin på något så är det slut på det roliga ;)

      Radera
  2. Tack för berättelsen. Vad skönt att ni fick komma dit ni ville ändå, och att ni var där när det väl drog igång. Funderar på om det går bra att skriva kram fast vi inte känner varandra (annat än via blogg/bloggkommentarer)...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att en sajberkram alltid sitter som ett smäck så jag skickar en tillbaka, som tack för att du kommenterade och läser bloggen! :) Kraaam!!

      Radera
  3. Absolut intressant! Du formulerar dig så bra, tjoff tjoff, och swoooosch! :D En kompis beskrev det som att det sa "plopp". Låter verkligen som att du hade väldans bra tajming. Bra jobbat!
    Kram! /Maria

    SvaraRadera
  4. Vad roligt att läsa. Stort grattis till sonen. Såå otroligt söt :)

    SvaraRadera
  5. Härligt att läsa! Och så skönt att allt gick bra! / maria

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!