15 april 2013

Kickel.

Varje kväll, numera, när ungarna ska sova, efter mediciner, tandborstning, saga och allt bestyr, när de ligger i sina sängar och är så där gosiga och ljuva... då vill de bli kittlade. Eller kicklade som Bella säger. Kickla mig!!

Så vi kicklar och kittlar. Tills de skriker av skratt och far runt som små jehun i vild panik.

Efteråt. En belåten suck. Pussar och kramar och "godnatt och sov gott, jag älskar dig". I den där stunden efteråt, i lugnet och belåtenheten. Där finns inga minnen om irritation över bångstyriga barn eller gnälliga mammor. Där och då finns bara lugnet och kärleken. Där och då finns bara jag och glada ögon.

Den här proceduren är ganska ny, kanske en månad. Men jag kan säga att ungarna har aldrig somnat så fort som nu... och jag går ner, hög på endorfiner och med känslor av att dagen faktiskt varit rätt fantastisk.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja! Och vi är lika chockade varje kväll makeN och jag, att de faktiskt somnar efter den proceduren :)

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!