4 juli 2013

Supervällingsträsket.

Maken kom hem alldeles lagom idag. Tog tag i båda barnen och släpade ut dem i friheten. Klädde på Abbegos och släpade med honom också.

Jaha, sa jag lite trevande, vad vill du att jag ska göra...? Gå och sätt dig vid datorn en stund till exempel, blev svaret.

Så nu sitter jag här.

Och då kan jag väl berätta att vi har tagit tag i del två i Fridas mathistoria. Sista delen. Hon får ju fortfarande mest i sig kalorier från sondnäringen (en supervälling med massa kalorier och som vi tillsätter ännu mera kalorier i). Det motsvarar säkert 80% av hennes dagsintag. Det har känts som en livrem, att när inget funkar så finns i alla fall vällingen som gör att hon får i sig det hon behöver. Men det har också känts som en snara. Det som gör att vi inte kan åka någonstans utan att packa med en massa vällingflaskor, kolhydratpulver och extra fett. Det som gör att hon fortfarande känns som ett barn med matproblem. Vällingen, tillsatserna och några olika energidrycker får vi hemskickade varje månad från sjukvården. På recept.

Jag är trött på det. Jag är trött på att vara beroende av sjukvården. Det står mig upp i halsen.

Och eftersom Benjamin har klarat det så fint, så borde ju rimligtvis Frida klara det också. Sagt och gjort. I söndags var vi på coop och handlade några sorter färdigblandad Semper-välling. I måndags provade hon en sort och drack väl upp ungefär 150ml. På förmiddagen var vi hos en förskolekompis för att hämta en glömd jacka. Vi blev kvar på kaffe och barnen leker. Utom Frida, som sitter hos mig och säger "jag vill gå hem, jag är hungrig" upprepade gånger. Det är inte många gånger Frida har sagt att hon är hungrig så jag tror liksom inte på vad jag hör... Till slut ber jag om en banan, Frida äter upp den. Vi får en halv till. Frida äter upp den. Hon får en halv macka med prickig korv. Hon äter upp den.

Jag får faktiskt gåshud när jag skriver det här. Jag har inte upplevt Frida hungrig förut. Inte så här.

På tisdagen ville hon inte ha välling till frukost, utan yoghurt, som vi andra. Hon satt med vid frukosten och åt ungefär en deciliter. Och lite macka. Bara det här är helt nytt och fantastiskt. Vi åkte till en kompis och när det var dags för lunch åt Frida sex köttbullar. Sex stycken!! Vanligtvis brukar två vara mycket.

Igår, onsdag, var vi hos en annan kompis och åt pytt i panna. Frida åt ett stekt ägg och tre små portioner pytt i panna. I vanliga fall, hade en varit tillräcklig. Efter lunchen åt hon nästan en hel stor muffins, två kex och drack ett stort glas saft. När vi kom hem ville hon ha chokladdryck.

Något har hänt. Något som känns fantastiskt. Det verkar som att Frida på något vis har fattat grejen. Men det är tidigt än och vi vet inte om mängderna hon äter räcker för att täcka upp för de kalorierna hon tappar genom att inte ta supervällingen.

Vi får se hur det går.

11 kommentarer:

  1. Tjohooooooo kommer här.... Ryser om och om igen..... Kraaaaaaam

    SvaraRadera
  2. Wow, det låter ju fantastiskt! Vad skönt för Frida också att äta för att hon är hungrig. Heja er!

    SvaraRadera
  3. Glädjetårar. Känner Benjamin och läser därför här. Blir så glad över föräldrar och barn som jobbar, kämpar och lyckas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas verkligen att det ska funka!!!

      Radera
  4. Men åh, vi gläds med er. Vilka grymma föräldrar ni är!!!
    Stor kram

    SvaraRadera
  5. Bästa nyheten idag! Glad för er!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) ja, nu hoppas vi att det en gång för alla blir slut på eländet! kram!

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!