24 oktober 2013

En annan du.

Idag ska ni som känner att ni vill läsa mer om hur man kan kommunicera med sina barn få ett bloggtips av mig; det är En annan du och det är Petra Krantz Lindgren som skriver den. Hon skriver så klokt, så förståeligt och så där så att poletten trillar ner och man får ta fram skämskudden för att man ibland inte tänker längre än vad näsan är kort. Men, hon gör det faktiskt utan pekpinnar och hon gör det på ett sätt så att man vill bli bättre.

Några inlägg som fastnat handlar om det här med när barnen t ex frågar efter en glass till, när de redan fått en, eller att de vill spela spel med en när de ser att man håller på med annat, eller att de tjatar om att gå till lekplatsen, eller inte vill promenera hem från förskolan, eller vill ha godis fast det är tisdag, eller... Ja, ni kanske känner igen något av det. Jag gör det i alla fall. Petras tips är att bekräfta det barnet säger/känner, utan att komma med motargument. Det är svårt, man vill ju minsann vara en rationell och bestämd vuxen. Igår när vi skulle gå hem från skolan hade Bella och jag följande dialog.

Bella (argt): Jag VILL inte GÅ hem, det är så låååååångt.
Jag: Ja, men vi måste gå hem och det är inte så långt. Vi gör ju det här varje dag.

Bella stannar. Sparkar på lite löv och ser ut som att hon inte tänker gå en meter till. Jag tänker efter lite, hejdar min irritation och stress över att komma hem.

B (väldigt arg): Men jag vill inte gå!!
Jag: Nej, jag hör det. Du är trött och det är tråkigt väder. Och det är faktiskt en bit hem.

Bella tittar på mig för att bekräfta att hon hört rätt. Långsamt börjar hon gå igen.

B(muttrar och stannar igen): Ja, det är faktiskt långt. Och jag vill inte, faktiskt.
Jag: Nej, det är skittråkigt att gå vissa dagar. Då har man inte alls någon lust! Så är det för mig ibland också! Men idag orkar jag, och så vill jag gå. Du kan hålla mig i handen om det känns lättare.
B(börjar gå igen): Okej då.

Och det gick ju, vi kom hem till slut. Förståelse och medkänsla. Det är klart att man vill bli tagen på allvar, få känna att det man känner är okej.

Jag var på vårdcentralen häromdagen för att få ett sår omlagt (jag vurpade med cykeln i lördags) och när jag var där och sköterskan la om såret så utspelar sig följande dialog.

Ssk (när hon ser såret): Oj då!
Jag: Ja, det gör jädrigt ont.
Ssk: Ja, men det kunde ju varit värre. Det kan ju hända mycket värre saker när man cyklar. Och tänk vilken tur att du inte hade barnet med på cykeln.
Jag: Eh... ja, jo, det är klart.

Här kände jag ju att det var inte okej att jag tyckte att mitt sår gjorde ont. Det kan ju alltid hända värre saker men nu var det ju precis det här som hade hänt och det var så här jag kände. Hade jag i stället fått höra "Ja, det kan jag förstå, berätta vad som hände." så hade jag ju känt mig bättre till mods när jag gick därifrån.

Barnen är precis på samma sätt. De vill också veta att det de känner är okej. Oavsett om de känner sig extremt godissugna på godis en tisdag eller har bråkat med en kompis. Lyssna och bekräfta.

Ett annat exempel på dialog som utspelat sig här hemma.

Bella (bestämt): Jag vill ha glass idag!!
Jag: Jahaja, men idag är det ju tisdag och då äter vi inte glass.
B (argt): Men jag vill ha glass!!

Dags att tänka efter för mamman...

Jag: Ja, det är klart du vill ha glass! Det är ju supergott med glass!! Det vill jag med ha!
B: Ska vi äta det då?
Jag: Nej, inte idag. Men du, nästa gång vi ska det, då ska jag ha vaniljglass... med chokladsås!!!
B (glatt): Då vill jag ha pinnglass!
Jag: Jag vill ha maränger också... och grädde... mums!
B: Jag längtar!

Men, för allt i världen, läs Petras blogg om det i stället så får ni ännu bättre exempel och tips. Heja, heja!


4 kommentarer:

  1. Klokheter!! Jag ska verkligen försöka tänka på det framöver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det?! Det är så skönt när man får lite aha-upplevelser. :)

      Radera
  2. Jag tycker att det inlägget med etiketter som tjatig och gnällig var väldigt lärorikt också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag med!! Det är så lätt att sätta etiketter på andra i stället för att förklara hur man känner det själv.

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!