14 november 2013

Kallelsen.

För någon vecka sedan ringde det på mobilen. Privat nummer. Jag förstod att det var från sjukhuset. Det var dr Björn, han som gjorde den andra kateteriseringen på Frida. Den som gick åt skogen. Men, vi gillar honom ändå. Han är en av de som verkligen tar sig tid att förklara och svarar tålmodigt när vi ställer våra frågor. 

Björn sa att de hade tänkt göra ingreppet på Frida den 5 december men eftersom vi kommer hem från semestern dagen innan så kom vi fram till att det inte funkade. Jag frågade om han trodde att det blir innan jul men det kunde han inte svara på. 

Det blir det. Idag kom Kallelsen. 

Jag fick ont i magen. Kalla händer. Kramp i andningen. Jag vet, jag vet. Det är ingen stor grej. Det är ingen operation. Det är ett litet ingrepp. Något de gör varje dag. Och det är fantastiskt skönt att de ska gå via ljumsken. Men den här gången är det mitt barn det gäller. Min Frida.

Rädslan sitter ju där den sitter. Som ett smäck. Frida ska förstås sövas. Och vi måste säga hej då eller sov gott eller ha det så bra eller vad tusan nu man ska säga. Vi måste vänta. Vi måste sitta där och vänta på att telefonen ska ringa och att Björn ska säga att allt har gått bra.

Vi har väntat på det här i över tre år. Vi har vetat att dagen skulle komma. Så även om det var väntat så är jag inte redo. Och ändå vill jag inte heller vänta längre.

6 kommentarer:

  1. Det är en bra datum så det kommer att gå bra! :) Vi håller lagom många tår och tummar den dagen. Det blir en tuff dag men tänk vad skönt när det är klart. Kram Challan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter bra det. Du får väl hålla med höger hand i af. :) Kram!

      Radera
  2. Håller tummarna!
    Har ett tips gällande sprutor: EMLA! Emla är bedövningskräm, finns även som plåster & funkar jättebra. Tänk om alla barn fick Emla före sprutor! "Mamma, det gjorde inte alls ont!" Kram

    SvaraRadera
  3. Sjukvården må göra saker varje dag och vara vana men det hjälps inte. Det blir aldrig rutin när det gäller ens barn. Det är lika hemskt varje gång, man vänjer sig inte.

    Jag brukar säga att sov gott och att mamma och pappa väntar när hon sovit klart. Nu får jag tårar i ögonen.
    Frida kommer antagligen ta det hela bäst av er. Jag hoppas det. kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Word! På både det ena och det andra… du är klok du!! Kram!

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!