4 november 2013

Sömnen, del 2570

Jo, jag har ju muttrat en hel del om det här med sömnen. Både på dagen och på natten. Gnällt och beklagat mig. Och ett och annat har jag ju lärt mig, att man ska ju aldrig, aldrig, aldrig någonsin skriva något positivt om sina barns sömnvanor. För då minsann, då snappar de upp det bums och sen ska de jävlas med en och inte aaaalls sova bra längre. Så är de, ungarna.

Så, jag kommer inte skriva något om att en viss yngling har förbättrat sina sovvanor avsevärt. Men jag kan ju i alla fall skriva att det tog ungefär 3-4 dagar för Abbe att vänja sig av vid att äta på natten. Men även om han klarade sig fint utan mat så vaknade han ungefär lika ofta i alla fall. Han somnade om fortare än om jag skulle ha ammat, med lite buff, vyssjande och bärande. Och han bajsade ju inte längre på nätten. Alltså, en klar förbättring. Men, fortfarande var jag inte nöjd.

Abbe behövde lära sig att somna om själv för att det skulle bli ordning på torpet. Sagt och gjort. Det fick bli lite gråt och förtvivlan i någon minut åt gången. Första natten tog det en timme, andra en halvtimme, tredje en kvart och fjärde natten sov han hela. Jag är ju egentligen emot metoder men nu blev det ju någon form av det i alla fall. 1-2 minuters gråt åt gången. Lite puss, lite buff, lite käcka tillrop. Och så på't igen.

Man kan ju se det på flera sätt. Förstås. Huruvida det är rätt eller fel att få barnen att somna själva. Vissa anser att det sker när barnet är redo. Jag är för otålig för att vänta in det. Jag är också en person som ogillar att gnälla. Jag vill kunna göra något åt det jag gnäller över. Det kunde jag i alla fall prova den här gången. Och Abbe verkar gilla sin säng nu. Han vaknar ibland på nätterna, men inte varje natt, och han har somnat om på någon minut.

Förresten har Abbelito flyttat in hos syrrorna. Tre busungar i ett rum. Jodå, det blir livat. När de sen prompt ska somna till Absolute Dance 22, så finns det inga gränser över hur partyparty det kan bli. :) Flytten skedde i fredags och syrrorna älskar att ha honom där. Bella var lite orolig om det var hon som skulle se till honom om han grät på natten, eller om hon skulle komma och säga till oss... Men, jag kan väl nämna att hon inte är någon superbra vakt eftersom hon sover sig igenom hans tillkännagivanden.

Okej. Jag har väl inte sagt att det går bra va?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!