16 januari 2014

Gnäll.

Gah. Alltså. Jag vet att jag gnäller ibland. Och nu kommer det ett sådant inlägg. Ett "jag-blir-visst-aldrig-nöjd"-inlägg. Strunta i att läs om du har något bättre för dig.

Okej. Abbe äter. Han kommer inte att sluta äta. Det är jag tvåtusen procent säker på. Ungefär. Och jag njuter av det, nästan varje dag. Jag älskar hans koncentrerade min när han ska tugga i sig en ärta eller majskorn, hur ivrig han blir när han ser att han ska få banan, hur han smakar på all mat, funderar och sen gapar igen, hur han lutar sig fram mot skeden för att jag är för långsam ibland. Allt det där. Det är fantastiskt och en ynnest att få vara med om.

Men. Sömnen då. Alltså, jag vet att jag bloggade på Frida-bloggen att typ "tänk om man får ett barn som inte sover". Och nu har jag ju det, typ. Och det är skitjobbigt vissa dagar. Skitjobbigt och jävligt frustrerande när han sover en halvtimme två gånger om dagen. Jag hinner inte få något gjort. Jag hinner varken vila eller bocka av saker på att-göra-listan.

Jag hade så höga förhoppningar på den här föräldraledigheten. Och även om den är helt fantastisk, för att Abbe är världens mysigaste unge, så ville jag mer. Jag ville komma igång med min fotofirma, jag ville hinna göra fina visitkort till den, jag ville hinna rita planscher att sätta upp här och där, som reklam. Jag ville skriva klart en påbörjad barnbok och jag ville skriva flera nya. Jag ville lära mig Illustrator-programmet bättre och göra fina mönster och coola teckningar i det. Jag ville hinna dricka kaffe och vila utan att vara stressad över att vilan snart är slut. Jag ville ha tråkigt. Jag ville ha tid över till att både städa, laga kläder och mat - utan att känna att det inkräktade på min egna tid.

Men. Nu är det ju inte så mycket tid kvar och det är väl därför jag börjar bli än mer frustrerad. Det verkar inte bli så som jag ville. Jag hinner inte. Det har varit bättre och sämre i perioder. För ett tag sedan sov han 90 min + 60 min. Det var lagom. Nu är det 30min + 30min och det är alldeles för lite.

Stora skillnaden är ju att det nu är för MIN skull jag vill ha ett sovande barn. Abbe mår inte dåligt av sina korta tupplurar. Han utvecklas lika bra. Han mår bra. Jag behöver inte alls oroa mig. Inte ett dugg faktiskt.

Hur som helst. Jag tar tusen gånger hellre ett barn som äter och inte sover, än tvärtom. Men helst av allt, ett barn som både äter och sover.

Ja, det var väl det. Puh. Ut med det bara. Så känns det bättre. Typ.


8 kommentarer:

  1. Att du ändå hade förhoppningen trots att du redan hade två barn... måste väl tyda på att de två första sov hyfsat bra ;-) det är änna gött att du har uttalade drömmar o planer också, de hinns säkert med framöver!

    See you! Kram AK

    SvaraRadera
  2. Mmmm, det där med barn som inte sover vet vi en hel del om. Otroligt jobbigt och frustrerande. Skönt att han äter i alla fall ;-) Kram från grannen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är tur att det primära funkar :) Kram!

      Radera
  3. Haha, man kan ju tro det! :) Frida sov ju bra, men många gånger var det ju på grund av för lite mat eller för mycket kräks... så det var ju inte heller bra. Och Bella, hon var ännu sämre än Abbe. Hennes period var 26 minuter. Jag trodde i min enfald att det var mitt fel, för att vi gjorde för mycket saker (babysim, babymassage, öppna förskolan, fikade...) men nu inser jag ju att så var det förstås inte. Det verkar vara något genetiskt.
    Jag hoppas du har rätt och jag har en liiiiten plan för att det ska bli lite på det viset. :)
    Ja, ses snart! :)
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Trean grusar alla planer om att få göra något "eget". Trean raserar alla fasader om att man inte lever i kaos. Trean fullkomligt utplånar alla drömmar om att få vara ifred. Kort sagt; trean överträffar våra vidaste fantasier om hur underbart och påfrestande det är att vara förälder. Kram från en till med en tvåa som inte åt

    SvaraRadera
    Svar
    1. hehe. det är skönt med de som vet hur det är när det är som det är och inte som man tror att det ska vara. :) kram!

      Radera
  5. Jag gillar din optimism och entusiasm och dina visioner! Ambitiös lista att hinna klämma in på de där 90 + 60 min-lurarna (om han hade fortsatt med dem) - men jag håller med ovanstående - det KOMMER finnas tid! Jag menar, det du vill göra, ser du TILL att göra - det vet jag! :D

    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, visst gör det?! Den där tiden, den kommer väl. :) Tack för stöd och pepp!!!! Kraaam!

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!