27 januari 2014

Pirat.

Frida var på 4-årskontroll på BVC i förra veckan. Det är ju några veckor kvar tills hon fyller men vi skulle ändå dit för att kolla upp Fridas ögon. Ungen har nämligen börjat skela.

4-årskontrollen klarade hon galant. Hon stod PÅ stolen, BAKOM stolen och BREDVID stolen, hon ritade ett kors och en huvudfoting med hår, ögon och mun, hon berättade vad som fanns på bilderna, berättade vilka färger hon såg och hon trädde pärlor på en tråd.

När det kom till synen funkade höger öga bra. Hon fick lapp på vänster öga men kunde med lätthet peka ut bokstäverna som Märta pekade på. Men när lappen sattes på höger öga tog det stopp. Frida blev förvirrad och sa "men, jag ser ju inget!". Hon försökte ändå gissa på olika bokstäver när Märta bad henne att titta på tavlan. Frida visste liksom inte var hon skulle titta, hon tittade inte på tavlan utan bredvid och det syntes att hon tyckte att det var lite jobbigt.

Frida ser naturligtvis på vänster öga men troligen sämre än med höger öga, och därför kopplas det ögat bort. Vi har fått en remiss till ögonmottagningen (kul med nytt ställe...) och hoppas att vi får komma dit snart. Jag gissar att Frida kommer att få börja med att ha en lapp för ena ögat, för att träna upp det andra. En liten pirat.

2 kommentarer:

  1. Min fina levnadsberättelse om min skelning kommer här (ursäkta för den långa romanen)!
    Jag växte upp med lapp på högra ögat, redan från då jag föddes skelade jag, egentligen på båda ögonen men det vänstra skelade ordentligt inåt så jag hade lapp, roligt var det inte då den skulle på eftersom hjärnan hade kopplat bort vänstra ögat så ville jag ju se med högra och det fick jag inte.
    Skelningen blev inte bättre, troligtvis eftersom den var från födseln, så då jag var sex år opererades det vänstra ögat och några muskler flyttades (endast kosmetisk operation) men synen hade iallafall blivit lite bättre! Men sen i gymnasiet satt jag med huvudvärk och optikern konstaterade snabbt att jag utvecklat ett mycket konstigt brytningsfel + den sedvanliga skelningen som musklerna tog stryk av, på det högra ögat eftersom det inte fått tillräckligt stimulans under de två första levnadsåren då det varit övertäckt (men annars hade jag varit så gott som blind på det vänstra) och fick glasögon att ha i skolan/tv-tittande/bilkörande.

    Så i dagens läge som 21-åring har jag fortfarande inte samsyn utan bestämmer "manuellt" vilket öga jag ser med, med det högra ser jag bättre på nära håll (1,5 meter) och med det vänstra på "långt" avstånd. Trots det försöker jag se med högra ögat, jag inte har glasögon fulltid, då jag annars skelar lite med det. Dock får jag ganska snabbt trötta ögon om jag inte har glasögon och försöker se längre fram och huvudvärken sätter sig oftare i ögonmusklerna än i huvudet.

    Men man blir van vid det, jag vet hur mina ögon fungerar och tycker det är väldigt intressant då jag läser psykologi som andra studieämne och alltså läst om hjärnans utveckling och då det upptäcks senare i barndomen så tror jag att det går enklare att åtgärda än om det är medfött, jag har dessutom en misstanke om att mitt skelande var genetiskt... Och vetenskapen har ju gått framåt sen 90-talet, så det sätts säkerligen snabbare in stöd än på min tid :)

    Lycka till och hoppas allt går bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad intressant att få ta del av din historia! Jag uppskattar det jättemycket! Jag hoppas också att vi får hjälp snabbt och att det ska gå bra att lära tillbaka. Kram!

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!