14 januari 2014

Solberget.

En timmes bilväg inåt landet från där svärisarna bor ligger den lilla byn Solberg. Där finns det ofta skidspår, även när resten av Ångermanland är bart. Så även denna gång. Det finns en slalombacke och några fina skidspår. 


Det här är egentligen en idealiserad bild av läget. Lite uppmuntrande hejarop från mamman och saken var biff. Leendet. Det glada barnet.

För egentligen var han inte så nöjd. Jag brydde mig nämligen mer om kameran och miljön runt omkring. För plötsligt sprack det upp. Solen kom fram, på väg ner igen.

Pappan kom svischande förbi oss, glatt tjoande om bra fäste och glid.

 Skägglaven lyste.

Och Abbe ville att jag skulle bry mig om honom.

Men det gick liksom inte. När det här dök upp. Plötsligt blir det ju alldeles klart varför det heter Solberg.








Till slut fick jag ge mig. Efter nästan hundra bilder tänkte jag att åtminstone någon kan nog visa hur fint det är här, just nu.

Och Abbelito. Jodå, jag blev omåttligt populär när jag gav honom all min uppmärksamhet igen. Han är inte så värst långsint. :)

3 kommentarer:

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!