18 februari 2014

Matminnen.

Igår hade både makeN och jag varsin flashback. En sån där "fy fan, vad det är skönt att det är över". Min flashback var när makeN kom hem precis när vi satt oss och skulle äta middag. Frida sprang förstås iväg för att säga hej. Minnet som kom upp då var när vi var mitt i eländet och makeN tyckte att om man kom hem runt middagstid så skulle man först gå och titta in genom fönstret för att kolla status. Om Frida satt vid bordet och åt, så skulle man sitta kvar i bilen, och komma in först när middagen var över.

Ja, ni fattar va. Hon fick ju på inga villkor bli störd om hon börjat äta, för då slutade hon. Man hade liksom bara en chans.

MakeN hade ett liknande minne när jag startade dammsugaren på kvällen. Han hade precis börjat ge Abbe välling. Abbe slutade förstås dricka och tittade på mig när jag dammsög. (Det är ingen dålig underhållning det inte!). Men när jag hade slutat och ställt bort dammsugaren. Så började han ju dricka igen. Det gjorde inte Frida.

Det är så mycket enklare nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!