24 mars 2014

Dagen innan.

Imorgon klockan 10 är det planerat att kateteriseringen ska göras. Idag har vi träffat både narkosläkare och kirurgen som ska utföra ingreppet. De har berättat och vi har frågat och så har de förklarat igen. 

Narkosen är väl egentligen inga konstigheter. Frida kommer förmodligen att sövas i ett rum utanför angiolabbet. Hon får sitta i vår famn eller ligga i sängen. Hon får en "sovmedicin" i sin infart som de har satt idag och sen när hon har somnat så får hon fortsatt sömnmedicin i gasform. Hon kommer även att få morfin om de gör en ballongdilation (blåser upp en ballong). När ingreppet är klart stänger de narkosen och när hon börjar andas själv tar de bort respiratorn. 

Hon får komma till uppvaket och när allt ser bra ut där får hon åka ner på sal, till Hjärtdagvården. Det är inte samma avdelning vi låg på när hon var nyfödd utan det här är bara en dagvård. Efter fyra timmar får hon vara uppe och gå. Till dess har hon tryckförband i ljumsken, där kateteriseringsslangen har gått in. Om allt ser bra ut och magen är igång så får vi åka hem då. Dagen efter får man komma in igen och då gör de ultraljud och röntgen.

Ingreppet då. Dr Anders förklarade att det finns tre scenarion: 
1. Det är bara en förträngning på lungpulsådern, och inte en knäck/tältning. Då karvar de bort förträngningen och sätter in en metallsprial eller en plugg (vi har olika minnesbild av vilket det var, makeN och jag :) i shunten. Då behövs inget stent. 
2. Lungpulsådern har blivit krokig och behöver då rätas ut med ett stent. Och så pluggar de igen, eller sätter in en metallsprial i shunten (vilket det nu var).
3. Operation. Det vill vi inte. (Operation betyder att de öppnar upp bröstkorgen och det är väldigt mycket större än ett ingrepp.)

(Idag har hon en shunt (goretex-rör), stent (metallnät som expanderas m hj a ballong) var det de försökte sätta in när hon var spädis och som åkte iväg och la sig i lungpulsådern.)

För att veta hur han ska göra så sprutar han in kontrastvätska för att se alla blodkärlen på sin datorskärm, så vi kommer inte att få veta förrän efteråt vilket alternativ det blev. Ingreppet beräknas ta två timmar. 

Här kommer dagen i bilden. Det jag vill säga är att jag är så jädra imponerad av den här lilla superhjälten. Hon har ett sånt tålamod och är så otroligt modig, hon litar på oss till hundra procent och hon gör saker fast hon är lite rädd om hon ser att vi är med på det. Så mycket mod och styrka i den här lilla kroppen så jag vill bara skrika. Av både sorg och lättnad. Att det ska behövas. Men att det funkar så bra. Att det inte är en så stor grej. 

På parkeringen.

Liten i det stora. 

Dagens första övningar var bekanta. 


Syremättnaden var 99%!!

Muskelmätare sa systern. 

Doktorn kollar öron och hals så att det inte ligger några infektioner på lur. 

Här har dr Anders förklarat vad som ska göras... Glasklart. 

EKG

Emla salva på tre olika ställen. Trollerisalva alltså. Bedövning. 

Syster Lena visade en ny cool apparat som kunde visa blodkärlen! Något för svårstuckna, som min käre far till exempel. Väldigt cool! 

Med bandagen tog vi hissen upp. 

Dags för ultraljud på 323:an, där vi låg inlagda i en månad för fyra år sedan. 

Den här undersökningen tog tid och Frida visade prov på stort tålamod. 

Fruktpaus. Och lite choklad. 

Röntgen av hjärta och lungor. 

Lekpaus. 

Lunchpaus. Frida jublade över maten. Ärter! Det tycker jag ju är så gott! Jo, skrumpna ärter är ju verkligen en favorit för min del. ;)

Efter maten var det dags för sticket. Men, för att klara av det fick man en speciell sorts medicin. 

Trollet sitter där för att skymma sikten. 

Det var lite jobbigt en kort stund. Frida tyckte att det gjorde lite ont och såg kanske lite av vad de höll på med. Det gick dock fort över och det slutade på ett bra sätt. 

Sen var det bara bandaget. 

Och vi fick gå hem. Helt slutkörda alla tre. Anspänning. Det är inget att leka med det inte. 

5 kommentarer:

  1. Tuffa, modiga filur! Vi är imponerade och håller tummar och tår imorgon. Lycka till Frida! Kramar till er alla

    SvaraRadera
  2. Frida Jonesig24 mars 2014 22:36

    Modiga lilla barn! Och modig mamma. kämpa på, tänker på er (känner igen mig lite) Kram

    SvaraRadera
  3. Jag håller tummar och ber för det bästa imorgon. Tack för att du delar med mig. Tårarna rinner när jag läser och ser. Hon är fantastisk. Kram

    SvaraRadera
  4. Frida. Lilla trollunge! Min idol. Kram

    SvaraRadera
  5. Fy faan! Rörande! Lilla tuffingen! O gott ändå att de har sån rutin, piuuuuh... Anspänning, det värsta. Jag skulle varit en blöt pöl.

    Kram AK

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!