10 mars 2014

Färger.

Det här med färger. Det kan vara en känslig fråga. Det kan vara en alldeles vettig fråga. Det kan också vara en icke-fråga. För mig är det hela spektrat.

Innan Bella föddes var jag en sådan som köpte rosa, gulliga kläder till nyfödda töser. Till pojkarna köpte jag leksaker och praktiska saker. Typ.

När sen Bella föddes överöstes hon med rosa. Jag upptäckte att jag faktiskt själv inte var så förtjust i rosa. Jag gillade inte volangerna och fjärilarna. Jag blev svettig av snuttipluttigt. Jag ville ju att hon skulle bli en tuff tjej. En sån som jag. :) Då passade inte rosa in, i min bild. Kläderna jag själv köpte till henne gick mest i blått. Jag försökte köpa rött några gånger men fick ångest och gick tillbaka och bytte till blått. Och förstås grönt, orange, gult, ...

För några år sedan läste jag boken "Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två" för första gången. Sen dess har jag läst den från pärm till pärm ett par gånger och även blädderläst ett flertal gånger. Det var då jag insåg att jag begränsade Bella på samma sätt, fast tvärtom, som jag tyckte att andra föräldrar gjorde med sina barn. Jag begränsade ju Bella från att använda rosa. Jag vill ju egentligen att alla färger ska vara hennes. Jag vill att hon ska få både vara rosa, lila och blå, grön, gul, röd.

Frida & Abbe glider med på en räkmacka. Förstås har Abbe haft onödigt många blå kläder, eftersom han inte har fått så mycket nytt... Men det ordnar ju snart till sig. Han ska också få hela paletten.

Jag har fortfarande extremt svårt för pluttinuttigt. Jag avskyr spindelmannen, angry birds, tingeling och det mesta som är alldeles för könsuppdelat. Men jag gillar starka färger. Starka, glada färger, till starka, glada barn.  Och jag tränar på att inte begränsa mina barn. Jag lyckas inte alltid så bra. Men jag tänker på det. Så småningom ska Bella säkert få ha leopardtights... (Det sägs ju att varje kvinna har en leopard-ålder, jag har bara inte kommit dit än. Bella hann före.)


2 kommentarer:

  1. Bra inlägg!
    Jag tycker det är svårt att uppmuntra min femåring till rosa men jag fyndade en prinsessklänning bland maskeradkläderna för ett tag sedan. När det var dags för maskerad på förskolan så ville Noah ha på sig klänningen. Så klart du ska ha den, sa vi. Det är ju därför jag köpte den. Men båda tänkte att han säkert skulle få tråkiga kommentarer av kompisarna.
    När vi kom till förskolans så möttes vi av ett helt bord med superhjältar som tittade upp och blev knäpptysta när dom såg Noah i sin rosa klänning. Till sist sa hulken: Jag kan rädda dig Noah, ska vi leka?
    Så dumt att tänka så som vi gjorde!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vilken fin historia!!!!

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!