14 mars 2014

Ryggsäck.

Jag vet inte varför men jag fick för mig att jag skulle frångå den vanliga resväskan eller weekend-bagen, till förmån för den här. 

Allt utom kameraväskan fick plats. Men så värst smidigt är det kanske inte. Det är ju faktiskt lättare att dra än att bära... Men, ändå. Det är nostalgi över det. Jag känner mig som 25 igen :) Eller 29. En del av den jag vill vara. En del av den jag var. 

Ryggsäcken köpte jag 2005 när makeN och jag skulle åka till Nepal. Det var innan han var makeN. FästmanneN. Och jag hette Anna Carlsson. Vi var där i sex veckor. Tre av de vandrade vi från en liten by som heter Jiri till ett berg som heter Kala Pattar (vilket ju blir lite fnissigt på svenska men det uttalas Kall-a Pa-taar, typ) och från toppen av det har man utsikt över Everest Base Camp. 

Jag tänkte att jag skulle visa er lite bilder från det äventyret så småningom. Från november-december 2005 när bekväm var ett ord jag knappt kände till. 


För visst är det så. Jag har blivit bekväm. För bekväm. Friluftsliv är ju egentligen en del av mig. Eller den jag var. Det är dags att ta tag i det igen. Komma ur bekvämlighetszonen på två sätt. Ta tillbaka den där delen av mig. Med familjen.

Jag tror att jag återigen kan bli en som vandrar och sover i tält. Som inte tycker att det är meckigt eller besvärligt med trangiakök och blöta kläder. Som inte förstår att liggunderlag är jädrigt obekvämt. Som älskar att krypa ner i sovsäcken, i ett vindskydd, och bara låta näsan sticka ut.


3 kommentarer:

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!