24 maj 2014

Big beach. Big waves. Little people.

Efter sightseeing och bilåkande blir det bad. Dagens strand kallas Big Beach. Vacker den med. 

De gråa molnen märkte vi aldrig av. Men den gula sanden och det turkosa vattnet drabbade oss. 

Dagens indian. 

Hela gänget samlat i skuggan. Det ÄR varmt alltså. Då mitt på dagen. Eller just efter.

Jack hade ett eget tält men kravlade förstås helst ut därifrån.

Flipflops i skuggan. Familjen i vattnet.

MakeN och Frida.

Och en till simmande fisk som också vill vara med.

Alla sätt för att klara vågorna är bra.  

På Maui var det generellt större vågor än de andra öarna, i alla fall på de stränder vi var. De kommer i perioder och långa stunder är det bara lagomstora vågor. Om man går utanför där de bryter så kan man bada i lugn och ro. Så gjorde vi när Frida och Abbe ville bada.

Men på vägen ut, och in, kommer ibland vågorna snabbar än man hinner med. Helt plötsligt känner man hur vattnet runt fötternas dras undan och när man tittar över axeln ser man bara en stor vägg. Det går ju an när man är själv. Två gånger hade jag dock barn i famnen. En gång Abbe, en gång Frida. Det gick bra. Men vågen med Frida var så stor och kraftig att jag inte orkade hålla fast henne. Det gick inte. Som tur är så gick det bra. Men vi var båda två darriga länge efter. Och så mycket sand jag hade i och på mig är något av ett världsrekord, för mig.

Det kanske är svårt att förstå vågornas storlek men här är några foton på en mellanstor våg.



och vattnet... ni ser väl hur fantastiskt klart det är?!

Sand ja. Vissa blir mer drabbade av det än andra, just i ansiktet i alla fall. Men, vissa är ju glada ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!