21 juni 2014

Längt.

Nu har det gått åtta dagar sedan jag vinkade hejdå till krabaterna och makeN. Jag längtar. Längtar. Längtar. Saknar.

Jag är otroligt oföretagsam när det gäller vardagssysslorna. Jag har inte packat upp väskan från förra helgen, utan kliver över den där den stor mellan hall och vardagsrum. Den blåa IKEA-bagen från midsommaraftonsövernattningen är förstås inte heller uppackad. Kläderna jag har haft på mig i veckan ligger i en hög på soffan. Idag var första gången jag lagade mat... Jag har levt på thaimat och gröt. Diskmaskinen har jag plockat ur och i, ett par gånger faktiskt. Och så har jag tvättat ett par jeans.

Jag har legat i soffan och ätit godis och sett på Grey's Anatomy en kväll. En annan har jag suttit vid datorn och en tredje har jag gjort just inget. Gräsmattan är inte klippt men jag har tittat på jordgubbslandet två gånger... Tittat.

Just nu vräker jag i mig en chokladkaka. En 200 grams. Jag vet liksom inte varför. Jag brukar inte äta godis, faktiskt. Kakor och mackor  - ja tack!! Men godis, not so much. Jag tycker ju inte synd om mig själv utan är egentligen oerhört tacksam att jag får vara ensam hemma i flera dagar. Även om jag samtidigt längtar. Speciellt när vi kör videosamtal och jag får se de där små gullungarna.

Förra veckan jobbade jag lite mer än jag borde så jag var alldeles för trött på kvällen för att sitta vid datorn och fixa med det som jag egentligen vill fixa med. Jag har två fotograferingar som ligger och väntar på redigering. Samt ett nytt spännande projekt som vi får se om det blir ngt av.

Spretigt inlägg. Spretig människa. Just nu. Jag känner mig inte hel utan resten av gänget. Och jag försöker passa på men tycker att det är svårt att veta vilket jag ska passa på med. Jag kommer väl fram till att det är datortiden jag vill prioritera. Det är den som inte hinns med i vardagslivet just nu. Skriva, redigera, fippla.

Samtidigt hade jag sett fram emot några långpass på både cykel och löpandes. Och kanske en frukost på stan. Eller en bio. Men. Det är ju tur att jag har blivit lite krasslig för då faller träningen bort. Men. Å andra sidan blir jag så rastlös när jag inte kan träna.

Jamen. Jag är virrig just nu. Älskade familj. Längtar och saknar er. Saknar kramar, saknar oljudet. Saknar makeNs kramar. Längtar efter att få dofta på dem allihop.

Fyra dagar kvar. Seså. Se till att få något vettigt gjort nu då.

2 kommentarer:

  1. Jag förstår dig HELT OCH HÅLLET!! Sådär blir jag med. Totalt ofokuserad och 'slösig' med tid som jag annars tror jag skulle använda till en massa bra grejer... men enjoy, slöslapptid är viktig den med. Och att längta! Snart ses ni igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gah!! Precis!!! Man trooor att man skulle vara så effektiv och allt. Men, verkligheten är en annan. :) Och jag håller med, slö och slapp är egentligen aldrig onödigt i mitt liv just nu. It's good shit. Så det blev nyss två avsnitt till av Grey's och glass med jordgubbar... och lite godis. :)

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!