29 juli 2014

Långbuan.

Det finns ju ställen man besöker och som helt enkelt bara måste komma till igen. Fast de ligger helt åt fanders fel. Och långt borta. Som Långbuan. En fäbodvall på vägen mellan vad-det-nu-hette till något-annat-jag-inte-heller-minns. I Jämtland i af. Ganska nära Persåsen. Efter de där fjällen. Efter Flatruet. Någonstans. 


Det ser inte så mycket ut för världen. Grått i det gråa. 



Abbe gör tecknet för...? Hund? Näe...

Vad är det för spännande?

Två getter!! Små och söta. Busiga.

Bella provar med Crocodile Dundee's hypnos. 

Kramar och gos funkar nästan lika bra. 

Nu då? 

Små mjuka kaniner! Abbe blev helt fascinerad av dem och ville inte slita sig. 
  
Och, så klart finns det fika! Våfflor och stut (en tunnbrödrulle med jämtländsk ost), och kokkaffe. 

Det finns ingen el så kaffet kokas över öppen eld och våfflorna görs ute på en annan, större eldspis. Man kan sitta ute, eller inne i charmiga fäboden. Tapetserad med gamla tidningar. 


Det är ingen sylt till våfflorna men högar med socker går lika bra. Nästan bättre. 

 Förutom kaniner och getter finns det kalvar som man får klappa. Och, ponnyridning. 

Frida vill prova och är först ut. 

Men kommer snabbt på att det där med ridning nog inte är hennes grej. 

Bella däremot. Hon älskar det. Kan inte få nog. (observera geten på bordet...)


Såååå mjuk och varm och leeen. 


Djur i all ära. Men lite mammabus går inte av för hackor det heller. 


Så. Om ni har vägarna förbi... vilket ni inte har. Så se till att få det. Det är värt det. Lugnt, fint, mysigt, vänligt, enkelt. Gott. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!