25 augusti 2014

GastroskopiN.

Okej. Det var avskyvärt. Obehagligt. Förjävligt. Jag ulkade och ulkade, dreglade, ulkade, ögonen tårades, dreglade, ulkade, ulkade, ulkade, andades, ulkade, dreglade och så var det en sista ulk innan det var klart. Vet inte om det tog fem minuter ens. Men, jävligt var det.

Och inget svar fick jag. Mer än att jag får svar inom en månad. Och att jag fick göra som jag ville till dess. Det som jag mår bäst av. Så jag kör väl en glutenfri light -period. Undviker det mesta vita mjölet men fortsätter med vanliga havregryn, typ så.

Doktorn frågade om jag hade några symtom och jag svarade att magen brukar vara svullen och att jag har rätt dåliga järnvärden. Han tog upp min journal och konstaterade att jag hade riktigt dåliga järnvärden. Läkaren på vårdcentralen sa att jag kunde äta järn om jag ville, men inte varje dag för det behövdes inte, och gjorde dessutom ingen nytta för då vande sig kroppen vid det. Den här läkaren sa att jag absolut skulle äta järn.

Det här med läkare och vem man ska tro på. Det är inte alltid så himla lätt. Som bekant. Men jag väljer att tro på den här läkaren. Jag såg ju själv min röda siffra.

Det blev totalt 8 1/2 timme utan mat och jag märkte efter ungefär fem timmar att koncentrationen verkligen började tryta. Efter drygt sex timmar hade jag konstant stirr och surr i öronen. Hehe. Jag förstår att det är mycket placebo. Jag älskar ju att äta.

Så. Allt som allt. Jag är glad att det är över och lasagnen till middagen smakade gudomligt. Snart blir det kvällsfika, ordentligt. :)

1 kommentar:

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!