25 augusti 2014

Race report - Utmaningen, del två.

Summering med några bilder från Utmaningens hemsida

Informationen innan start.

Annie och jag i vänster hörn. Sist ut, typ. Men, på väg! Starka, snabba, snygga och stolta!

Annie in action.

Bike-delen av bike & run. Vi är iväg och på g.

I med kanoten.

Och iväg!

Hm. Var var jag i race reporten nu då... Just det. Paddlingen var avklarad.

Vi drog upp kanoterna ur vattnet, krängde av oss flytvästarna och sprang upp till växlingsområdet. Varje gång man kom tillbaka från en delgren skulle man stämpla en kontroll och springa in i en växlingsfålla.

Jag bytte till cykelskor och vi packade springskorna i ryggsäcken, såg till att swimrun-kartan var nedpackad och sen drog vi iväg med cyklarna. Först var det fem kontroller som skulle tas med cykelorientering och efter det kom man till en växlingsstation ute längs rundan och därifrån utgick swimrun.

Mtb-orienteringen gick bra. Vi tog säkra val och tyckte att vi svischade fram bitvis. Vi plockade kontroll efter kontroll och hade sällskap av ett herrlag en bit men drog sen ifrån dem, likadant med ett tjejlag.

Vi var framme vid swimrun-växlingen efter dryga halvtimmen. Vi slängde ifrån oss cyklarna i diket, drog på löpskorna och for iväg. Det var väldigt svårsprunget, men lättorienterat. Det var blött, tungt, stenigt, gropigt, snårigt, mossigt, sumpigt. Efter någon kilometer kom vi till vattnet. Det var bara att ge sig ut. Klipporna var hala. Det var näckrosor som lindade sig kring armar och ben. Det var förrädisk botten som ibland var grund och plötsligt tvärdjup. Att simma med hjälm och midjeväska var inget problem. Att simma med karta och kompass var lite besvärligare men det gick det med. MakeN frågade om vattnet var kallt men det har jag ingen aning om. Adrenalinet var för högt för att notera det.

Vi simmade inte längre än 30 meter åt gången, tror jag. Upp ur vattnet, vada lite, springa lite, vada lite, simma lite, springa lite, snubbla lite, och så ta lite kontroller, simma lite, fnissa lite, springa lite. Vi var ett gäng som höll samma tempo; ett mix och ett tjejlag. Vi var ute i 35 minuter ungefär.

På vägen tillbaka hällde jag i mig en drickenergigel och Annie tog en gel. Vi bytte om till cykelskor och drog iväg med cyklarna igen. Vi var först iväg av oss som stämplade in samtidigt. Det kändes väldigt bra!

Vi tog första kontrollen lätt, snubblade lite på den andra men prickade även den. Sen blev det lurigare. Jag hittade stigen vi skulle ta, men ett annat gäng cyklade förbi och jag blev tveksam. Vi funderade lite, tills nästa gäng kom (tjejgänget vi just dragit ifrån). De tog stigen vi tvekade om och vi hängde på. Det här var en väldigt tuff sträcka med cykeln eftersom stigen på många ställen var i det närmaste obefintlig, det fanns gropar fyllda med vatten som gick upp till midjan och det var väldigt snårigt. Vi släpade cyklarna större delen av den här biten och eftersom stigen var smal och svårpasserlig så var vi snart ett stort gäng på väg mot samma kontroll. Vi lyckade dock cykla om till slut och var bland de första att ta kontrollen. Nästa kontroll var vid ett bostadsområde och jag hade ganska bra koll på hur vi skulle ta den.

Vi drog iväg igen, strax före alla andra. Men. Det är nu jag missar.

Efter att vi sprang/släpade på den där stigen så länge så tänker jag fel om hur lång tid det borde ta att cykla sträckan vi har framför oss. Vi är nu ute på asfalt och cyklar på som tusan. Jag gör först rätt val men tvekar när jag inte ser stigen och vi bestämmer oss för att det nog är en bit kvar. I stället för att gå tillbaka till där vi senast var säkra så gör vi helt fel och drar vidare. Regel nummer ett. Gå tillbaka till där du senast var säker!!! MakeNs kompis försökte pränta in det i huvudet på mig i somras. Det gick tydligen sådär. Kanske nästa gång.

Så. Vi tappar 12 minuter på missen. Och några placeringar. Det är klart att det svider. Till slut hittar vi den och är på gång igen. Efter en dryg timme är vi tillbaka i växlingsområdet igen. Byter till löparskorna och drar ut på sprint-orientering.

Vid det här laget är jag lite uppgiven. Vi har ingen framför oss att jaga och vi har inte heller någon efter oss som jagar. Annie är peppad på att avsluta medan jag mer är jädrigt nöjd för att det ändå faktiskt gick väldigt bra samtidigt som att jag är väldigt irriterad på att jag missade den där jädra kontrollen.

Annie tar i alla fall kommandot och kartan och vi kör på det sista också. 22 minuter senare är vi i mål.

Superhjälte eller Crocodile Dundee? Hur som helst, vi tämjde kontrollen.

Dessa vägval.

På upploppet. Nära nu.

 Total tid 4:05:01

Starka, snabba, snygga och väldigt, väldigt stolta!!!


Vi är så otroligt nöjda och glada. Missen är för tillfället glömd och vi bara njuter. Kropparna och magarna känns bra. Vi trycker i oss Snickers och chips. Fnissar, kramas och är så himla stolta.

Både vi och utrustningen är minst sagt skitiga.



Sammanfattningsvis.
Vi trodde att vi i bästa fall skulle klara det här på fem timmar. I absolut bästa fall. Vi trodde att vi skulle komma absolut helt klart sist. Vi trodde att vi skulle vara helt, jädra slut. Vi trodde att vi skulle ha fantastiskt roligt. Vi trodde att vi skulle misslyckas kapitalt på flera kontroller. Vi trodde att vi skulle tappa på paddlingen. Vi trodde att vi skulle vara jämna i ork. Vi trodde att vi skulle vara helt okej på mtb-delen. Vi trodde att det skulle vara mycket svårare.

Vi hade rätt mycket fel. Men vi hade några rätt.

Det var fantastiskt roligt. Ett tag kände jag mig som Rapunzel i filmen Trassel när jag ville skrika ut "Det här är det bäääästa jag har varit meeeed om!!!!". Det var faktiskt roligt i 4 timmar och tre minuter. Två minuter i geggamojavassen på sprintorienteringen var inte kul, just då.

Vi var jämna i ork.

Vi var väldigt bra på mtb-delen. Hade vi bara känt oss säkra på orienteringen hade vi kunnat ta rätt många placeringar tror jag.

Till nästa gång.
Ska vi träna mer styrka i överkropp för att i stället för att hålla positionen på paddlingen, faktiskt ta någon placering.
Träna orientering för att känna oss säkrare och för att kunna tolka naturen. Inte bara se stigar, buskage och öppna områden utan även tolka höjdkurvor och allt annat.

För det blir en nästa gång. Det är jag säker på. :)

Avslutar med en bild från badrummet på hotellet. Det luktade inte hallon.


Nästa gång ska vi spränga 4-timmarsgränsen!! Så det så.

2 kommentarer:

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!