3 september 2014

Feedback.

Igår morse postade jag ett foto på Instagram. Fotot visade en post-it lapp jag fått av en kollega. Det stod så här:
Tack för den mycket glädjande och inspirerande feedbacken du gav mig! Det gjorde min dag!

Precis när jag började jobba igen i våras, efter föräldraledigheten, hade vi en grupputvecklingsdag. Temat var kommunikation och en del behandlade just feedback. Hur man ska framföra feedback för att det ska ge något, både för den som får ta emot den och för den som ger. Chefen poängterade också att man ska se det som en gåva. Man ska säga tack och ta emot feedbacken. Det är så klart inte lätt alla gånger. Inte ens när det är i form av beröm. Det är lättare att skratta bort det och säga "äääsch...".

Så. Jag tänkte att jag gillade det vi pratade om och ville förbättra mig på att både ge och ta emot. Kort därefter hade jag utvecklingssamtal och tog upp att jag ville att ett av mina mål för året skulle vara att ge feedback till kollegorna på gruppen, en kollega per vecka. Chefen tyckte att det var en väldigt bra idé.

Och. Det har det varit. Med semestrar och allt så har det bara blivit fyra gånger jag har gjort det. Men de här fyra gångerna har resulterat i två fantastiska tack-mail, en post-it lapp och en kollega som blev så rörd att hen fick tårar i ögonen.

Det har gett mig. Det har gett dem. Win-win.

Men hur gör man då? Jo. Man utgår från den här fantastiska trollformeln:

När du.... (svarar på alla mina tusen frågor med glatt humör/frågar om jag vill hänga med på lunch/frågar efter min åsikt)

Känner jag mig... (lättad/som en i gänget/viktig)

Vilket gör att jag... (tycker om att jobba med dig för att jag upplever att du förstår att jag frågar för att jag vill lära mig mer och för att jag är intresserad/nästa gång frågar dig om du vill hänga med på något/att jag trivs väldigt bra här och att jag känner att jag behövs)

Jag skulle föredra... (att du fortsätter på samma sätt)

Så enkelt är det faktiskt. Jag skriver ett mail. För det tycker jag är enklast. Jag snubblar alltför lätt på orden och får inte alltid fram det jag ville ha sagt. Och visst kan man framföra negativa åsikter också men jag är av den tron att man växer mer om man vattnas med sötvatten.

3 kommentarer:

  1. Bra bra bra! Vilken jättebra grej. PRECIS det där (på det sättet) övade vi på att ge feedback när jag gick UGL-kurs förra sommaren. Sen gick jag på semester. Sen glömde jag bort. Ska återuppta!

    Fast! Ibland när jag är genomtänkt så använder jag det hemma på Joris - kanske mest i ehrm... negativa situationer :p När jag "skulle föredra att han gör på nåt annat sätt nästa gång" hehe.

    SvaraRadera
  2. (ska dock bli MYCKET bättre på sötvattensvattnandet! Tror på det jag MED ju! Och yes. nu är det ett löfte)

    SvaraRadera
  3. Jag vet... hemma är det mycket lättare hänt att jag saltvattnar... ska fokusera om där också... sötvatten ftw.

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!