25 oktober 2014

Mycoplasma.

Jo. Jag blev ju sjuk till Lidingöloppet. Om jag är frisk nu? Om jag tränar som vanligt igen? Nä. och Nä. 

Efter fyra veckors hostande tog jag mig till läkaren. Jag kände att jag inte längre kunde andas i hela lungorna liksom. Det tog stopp. Doktorn lyssnade på mina lungor. Konstaterade att det pep. Hörde min hosta. Och konstaterade mycoplasma. Det togs inga prover. Det hade väl förstås varit det bästa men jag frågade vad som hände om jag inte tog medicinen. "Antingen kommer du tillbaka om två veckor och då är du riktigt dålig, eller så väntar du 4-6 veckor till så kanske det går över."

Jag tog medicinen. Efter två dagar kunde jag börja andas igen. Och nu, efter slutförd kur, kan jag faktiskt konstatera att jag i princip slutat hosta. Dock fick jag en rejäl förkylning mitt i allt men också den är på väg bort. Jag snyter mig stup i kvarten och är däbbt i däsan. Men annars. Det finns äntligen hopp. 

Jag har börjat promenera. Och jag blir äntligen piggare av promenaderna! Jag har varit ofantligt trött de här veckorna. Fastnat i soffan framför Homeland så fort ungarna kommit i säng. Jag är fortfarande trött. Kroppen är sliten av allt sjukt. Drygt fem veckors med sjukt. Så, när jag väl känner mig helt frisk får jag börja lugnt. Det känns som att jag får helt börja om. Springa ett par kilometer bara, i rullatortempo. 

Jag längtar. Samtidigt som jag inte känner mig som en tränande människa längre. Jag känner mig som en som bara vill sitta i soffan. Som kämpar för att hålla sig vaken efter klockan 20. Men. Jag är en tränande människa. Och jag har ju min kompis Åsa, som påminner mig om det. Som skickar meddelande med pepp och bilder från promenader. Åsa har just nu träningsvila efter ett litet ingrepp så vi får se vem som kommer igång först. 

Vi har i alla fall ett gemensamt mål att se fram emot. Sandsjöbacka trail i mitten av januari. Jag ska springa 34 km och Åsa 22km. Just nu känns det oerhört avlägset. Men. Det ska gå. 

Först frisk. Sen träning. Under tiden försöker jag i alla fall att hålla igång med mammamage-appen. För att hålla bäckenbotten och inre magmuskler i någorlunda form. 

November. Då kör vi. Friskt och fräscht. Kilometer för kilometer. Varje steg räknas.

3 kommentarer:

  1. Jag hejar på dig! Och november = Be your best = endorfin high!

    SvaraRadera
  2. Anna - snart är november här. Det blir våran kom-igång-träningsmånad. Step-by-step, kilometer per kilomenter. Vi skyndar långsamt.
    Tänker positivt - kroppen har bra muskelminne! Det blir till fördel,
    Nu kör vi träningssyster! Kram

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!