30 december 2014

Abbegos och språket.

Jojo, det där med jullov och lata dagar. Jag tackar jag. Eller. Det kanske har med prioriteringar att göra. Jag har ju faktiskt vilat en hel del, läst bok, åkt pulka, städat, fixat bokföringen för ballabarn, firat jul... Ja, allt sånt där.

Just nu är makeN ute och rumlar i snön med bus och filur. Gos sover. Han vaknade efter en timmes sömn, gråtfärdig av trötthet. Somnade om, och sover än. Det har blivit sena kvällar och tidigar mornar. De sena kvällarna är föräldrarnas fel, de tidiga mornarna rår han själv för.

I alla fall. Jag tänkte uppdatera er lite om Abbes utveckling. För ni är förstås nyfikna, ni vet bara inte om det än.

Språket - han pratar och pratar och pratar. Vi förstår ganska mycket men långt ifrån allt. Han rabblar en hel del. Sitter för sig själv i soffan, sängen eller vid matbordet och rabblar; ba-nan, apsiiin, bläblä (äpple) eller Bella, Siida, bappa, om och om igen. Han sätter ihop två -tre ord också. Ha denna. Mamma kom. Och han kan massor med djurläten och vi fnissar mest åt vargen och apan. Han säger inte djurens namn, utan lätena. Igår var det t ex en i-hiii (häst) på teven. Nä-häj! är ett favoritord. Ofta sagt med bestämd min och utskjuten haka.

Frida och Abbe leker mycket bättre ihop och de skrattar båda två så att de kiknar ibland. Det är fortfarande en del hårda tag från Abbes sida och han tar fortfarande hennes glasögon, men inte lika ofta.

På det hela taget så märks det att han börjar bli äldre. Han lyssnar på ett nej eller stopp, för det mesta. Han är lugnare även om han är lika sprallig.

Han är lika gosig som alltid och vill alltid säga gu-natt och gärna kramas när han ska upp och lägga sig för natten eller middagsvilan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!