21 januari 2015

80-20.

Det är många som drar sig för att gå ner i arbetstid. Många tänker att det blir lika mycket att göra, fast på kortare tid.

Jo. Visst är det så. På ett sätt.

Men jag föredrar att tänka på det som högen med tvätt. Det tar aldrig slut. Blir jag klar med en mörk 40, så är det snart dags för en vit 60 och skulle det vara så att det någon gång är tomt i skåpet med smutstvätt så är (o)ordningen återställd inom kort.

Precis så är det med jobbet. Det tar aldrig slut. När en deadline är passerad, ja, då är det dags för nästa. När en uppgift är avbockad på listan, så har det under tiden skrivits till två nya.

Så är det bara. Visst kan jag uppleva att jag blir stressad av att ha en deadline på en måndag och på onsdagen inse att jag bara har en dag på mig att göra färdigt. Men jag hade nog känt lika om jag hade jobbat fredagen också. Och visst händer det att jag jobbar över på torsdagen för att hinna med. Men sällan åtta timmar. Det normala är ändå att jag kör mina 32 tim/vecka. Och jag jobbade över förut också. Mina kollegor, som jobbar 100%, jobbar över.

Jag lunchar och fikar som jag gjorde innan. Jag vägrar stressa upp mig för att arbetsmängden aldrig minskar. För att jag ska orka ta mig igenom dagarna så måste jag ta mig tid att vila och få energi. Det får jag av kollegorna vid fikabordet, och framförallt de dagarna jag tar mig tid att ta en lunchjogg eller promenad.

Och fredagarna. De ger mig otroligt mycket energi. Jag älskar dem. Jag längtar efter dem. Jag behöver dock mitt vanliga jobb också. Jag behöver få ingenjöra mig och interagera med kollegor. Men freda'n är ändå den dagen som är bäst.

Så. För mig är 80-20 fantastiskt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!