17 januari 2015

Abbe och inskolningen.

I måndags började Abbe sin inskolning på Fjärilen. Samma avdelning som syrrorna börjat på. Första dagen var han enligt rapport lite tyst och blyg och höll sig nära pappan. I onsdags var han med på morgonens fruktstund och deklarerade högt och ljudligt för alla sin förtjusning över detta. Han älskar frukt och vill gärna visa upp sina skatter. En knubbig näve upp i luften, med en apelsinklyfta/bananbit/äppleklyfta i och sen ett evigt gastande apsin!! banan!! blä-blä!!! Han visar för alla, en i taget, laget runt och utbrister lika förtjust varje gång, till varje person, apsin!! banan!! blä-blä!!

Jag älskar verkligen den där entusiasmen. Den där oförbehållsamma förtjusningen.

Hur som helst. I onsdags blev han lämnad ensam i en kvart, i torsdags en halvtimme och igår nästan två timmar. Jag hämtade honom efter lunchen och det var ett alldeles genomlyckligt litet gos jag hämtade. Överlycklig att jag kom och överlycklig över att ha lekt i två timmar, och ätit mat med kompisar. Han frågar efter oss "ä pappa?" "ä mamma?" "ä Bella?" "ä Sida?", om och om igen. Men det gör han hemma också, och han saknar liksom inte, han bara undrar... Och den där glädjen när jag kom, det var en sån där bra glädje. En åh-vad-roligt-att-just-du-kom-vad-glad-jag-blir!!! I stället för än var-har-du-varit-så-länge-jag-har-längtat-ihjäl-mig-och-äntligen-kom-du.

På tisdag ska han vila där och det är ju alltid lite spännande hur det ska gå. Men, det känns faktiskt som att det ska gå finemang. Det med.

Så vi tror att det ska gå bra det här. Och så kommer det väl en dipp när han förstår att vi verkligen lämnar honom där, länge. Om ett par veckor eller så. Och då får vi torka tårar och krama om och säga "jag förstår att det är skitjobbigt för dig att jag lämnar dig här hela dagen och att jag är någon helt annanstans. Jag tycker också att det är jobbigt att lämna dig och jag tänker på dig mycket på dagarna men jag vill jobba, jag vill träffa mina kompisar och jag vill få tid att sitta och tänka. Men jag ser att du är ledsen och jag vill gärna krama dig en stund extra om jag får." Typ. Men det tar vi sen. Nu tar vi nu.

2 kommentarer:

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!