1 februari 2015

Klyscha.

Herregud alltså. Ibland känner jag mig som en levande klyscha. Jag bloggar om balans och att jag älskar mina fredagar och att jobbet inte är viktigast i världen. Veckan efter jobbar jag på tok för mycket, jobbar Volvo även på fredagen, sover för lite, tänker efter för sent, och ja, undrar vad jag håller på med.

Jo. Och så blir det ju lite vab i veckan. Abbe tempade in på 39,9 nu ikväll och Frida på 38. Till råga på allt så drar jag på konferens tisdag och onsdag, med övernattning. Så det är ju lämpligt. Dessutom ska jag hålla i ena dagen (vilket jag är väldigt glad och pirrig över) så ja... jag är väl en sån där überviktig människa som inte kan vabba. Oumbärlig ni vet. Men imorgon ska jag få vabba några timmar i af.

Och just det. Jag fyllde ju år igår! 39 bast. Tjoho. Jag blev firad ordentligt (med febriga ungar t ex) med fina paket, lite yoga och ett bad.

Det finns snö som jag älskar men igår var jag för trött efter veckan och idag har jag (varit tvungen) att jobba när tillfälle har getts (eller tagits).

Obalans. Det är jag det. Och klyschig. Men det är väl det där livet. Snart blir det nog lugnt igen. Hehe.

2 kommentarer:

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!