1 mars 2015

In your face.

Ni är ju en del, tror jag, som har hängt med här på bloggen länge. Som var med på den tiden då livet som förälder var mer än tufft. När vi höll på med våra försök att få Frida att äta. För att vi hatade sonden och livet vi hade med den. 

Vissa av er kommer säkert ihåg vår läkare, dr M, som först verkade toppen och snäll men som vi sen kom att tappa allt förtroende för.

Ni kanske kommer ihåg det här, eller det här, eller det här, eller för all del, det här. Det finns rätt mycket material att hämta ifrån. 

Det som dr M sa, som jag inte kan glömma och inte förlåta. Det är att vi svälte Frida så att hon inte skulle utvecklas normalt. Att det fanns en stor risk att Frida inte skulle kunna läsa och skriva när hon nådde skolåldern. För att vi vägrade sondmata Frida. För att hon inte fick i sig tillräckligt med mat. För att vi valde att tro att Frida skulle kunna lära sig att äta. 

Well. In your face.

Ni som följer mig på Instagram vet att jag postade ett sånt här inlägg före jul. När vi helt chockade upptäckte att Frida kunde skriva! Och läsa! Kortare ord visserligen, men ändå. Vad kom det i från?? Hon bara gjorde't. Skrev en önskelista vi skickade till tomten och läste några ord här och där.

Det har förstås fortsatt så smått. Och det är bedårande med de där handlingslapparna vi numera har med till affären. Där det står äplä, plåmån, apälsin. Och de där frågorna.. Hur ser ett Ä ut mamma? Hur gör man ett G? Vilken bokstav är det? Vad står det här?

Och att kunna skriva sina egna grattis/gratishälsningar, bara en sån sak gör ju vem som helst pillrig av lycka.

Jag är så stolt över den där lilla kämpen.

4 kommentarer:

  1. heja heja heja Frida! Och ni! Som trodde på henne! KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, heja heja!! Och du som också trodde på henne! :)

      Radera
  2. Ja verkligen in your face Dr M!!!

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!