19 april 2015

Tvååringen får tala.

Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Abbes födelsedag. Hurra, hurra, hurra!!

Hur är det då att fylla två år? Jo tack, det verkar helt okej. Lite märkligt men bra. Abbe får berätta idag. 


Hm. Hur kan man förstöra den här måntro?

Men! Vad händer nu!! De sjunger för mig!! Och har paket i famnen!!!

Ni kanske undrar vad jag har gjort på handen förresten. Jo, jag var lite nyfiken tidigare i veckan och skulle se vad som hände om man stoppade in handen mellan däcken och bromsen på barnvagnen. Jag stod på ståbrädan. Det som hände var att jag fick jätteont. Och vi fick åka till vårdcentralen för att få lite hjälp med omläggning. Det kom ganska mycket var. Jag var faktiskt alldeles förtvivlat ledsen. Men nu är det bättre!! Fast jag vill helst inte använda högerhanden, än.

I alla fall. Paket!

Jag får väldigt bra hjälp av mina systrar.

Jag behöver faktiskt inte göra något själv.

Vad jag fick? En rolig bok, fina kläder, snickarbälte med roliga skruvar och någon konstig leksak som jag inte fattade något av men den är säkert rolig.

Jag fick sova middag i vagnen när mamma var på promenad med en kompis. De pratade så mycket att  jag blev totalt utmattad och sov i ett par timmar. När jag vaknade förstod jag att Frida hade blivit sjuk. Hon hade visst massor med feber och var inte alls så värst sällskaplig. Hon ville inte alls att jag skulle hoppa i soffan när hon låg där.

Helt plötsligt var det dags att gå ut och åka bil. Mamma, Bella, Corinne (Bellas kompis) och jag åkte till något ställe som hette Gunnebo slott.

Först var jag inte så värst imponerad.

Men sen träffade jag Mamma Mu!!! Här!! Levande!! Det var helt fantastiskt!



Jag kunde inte slita mig. Jag blev jättejättearg på mamma när hon bestämde att vi skulle gå därifrån.

Hon försökte locka mig att mata får i stället. Men det var ju bara så tråkigt!!!

Bin däremot! Lite roligare. Nästan så att jag glömde bort Mamma Mu.

Biet med grön prick är drottningen tydligen.

Sen blev jag lite sur igen för jag fick varken stå i hästvagnen eller klappa Mamma Mu. Dumma dumma mamma.

Tur att Bella är rolig i alla fall. Hon hittade de här sakerna man kunde klättra upp i.

Jag busade med Corinne och Bella.

Och mamma. Jag är ju inte långsint!!

När vi kom hem fick vi äcklig mat. Kycklingklubbor och rotfrukter. Verkligen supertråkigt. Det spelar väl ingen roll om jag gillade det förra gången. Idag var det i alla fall blä. Så det så. Sen fick jag glass. Det var lite bättre faktiskt. Eller. Jättegott. Faktiskt.

Sen ville jag först inte sova men sen ville jag det. Det är faktiskt ganska skönt.

Och tänk att jag är två år!

6 kommentarer:

  1. Jag känner att jag måste lämna en kommentar eftersom jag tittar in här med jämna mellanrum ett bra tag, men först: Hurra för tvååringen! Jag tror att jag hittade till Fridas blogg via Heja Abbe, jag hade då en egen Abbe, som egentligen heter Albert, jämngammal med Frida och urusel på att äta. Vi har inte varit i närheten av er resa, men jag fastnade för ditt sätt att skriva och känner igen mig en del i dig och blev kvar.

    SvaraRadera
  2. Sofia i Singapore20 april 2015 04:05

    Och tydligen får man inte skriva hur mycket som helst i en kommentar! Jag har iaf också tre ungar, en storasyster som blir åtta i sommar, Abbe, precis fem och numera helt ok på att äta, men en riktig spinkis, samt lillebror, 20 mån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jaså, det visste inte jag! Och hej, välkommen!!
      Väldigt lagoma åldrar på barnen, bra intervall :) Om ni hade bott lite närmare än i Singapore hade vi kunnat ha roliga familjeträffar där alla barnen skulle ha kul ihop. :)
      Fint namn också! Spinkig är också en form! :)

      Radera
  3. Åh, så bra beskrivet! Känner igen nästan allt, med en liten Tove som fyller två i maj. Fin blogg du har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Och tack! Ja, då känner du säkert igen berg-och-dalbanan som pågår. :)

      Radera
  4. Gud vad gulligt! På pricken som minabarn o i synnerhet Astrid just nu! //AKAF

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!