27 maj 2015

Eftertanke.

Nu har det gått fyra dagar sen loppet, och jag känner så här:
Fy fasen vad jag är bra!!!! Jag är så jädra stolt över mig och jag är så himla tacksam att jag har fått så bra hjälp av min sjukgymnast, Marie!!!

Vet ni hur lite jag egentligen har tränat för just Göteborgsvarvet?! Det slog mig medan jag sprang. Jag har sprungit milen två gånger och 16 km en gång. Resten av springandet har legat runt 7-8 km. Det är liksom ingenting. Och jag har verkligen inte prioriterat löpningen i år. Tror jag snittar på 1,5 gång/vecka, max.

Och ändå. Kroppen klarade det så himla bra. Jag hade ju inte ont någonstans. Ingen kramp. Vader och lår som bråkat tidigare, samarbetade ju hur bra som helst. Och även nu efteråt, kroppen mår så bra!

Tack styrketräning! Tack Marie! 

Jahopp. Det var bara det jag ville säga. :)

3 kommentarer:

  1. Det måste vara för att det är en sådan kort distans så att man inte behöver träna innan också!
    //Challan (är bäst!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eh. För ungefär ett halvår sedan typ dog du av 16 km. Remember? ;)

      Radera
  2. Du är inte bara bäst! Du är min bästa inspirationskälla! Du är tålmodig och du vågade börja om och lyssnade/litade på din sjukgymnast! Heja dig!

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!