11 maj 2015

En stund av stillhet.

De här bilderna är tagna en morgon, innan påsklovet. Det brukar räcka med att försiktigt öppna dörren till sovrummet så vaknar Abbe. Ibland glad, ibland ledsen men alltid, alltid uppe och står inom två sekunder från att jag tagit i handtaget. (Bella och Frida brukar dra täcket över huvudet och ignorera mig.)

Den här morgonen var dock annorlunda. Jag fick gå in och peta på honom. Ingen reaktion. Jag hämtade kameran. Ingen reaktion. Tände lampan. Ingen reaktion. Drog upp rullgardinen. Ingen reaktion. 

Så jag fotade och fotade. Och njöt. Av att få stå och titta på det där avslappnade ansiktet. De fina, mörka ögonfransarna. Den fantastiskt vackra munnen. De mjuka kinderna. Håret som lockar sig. 




Det var en av de där fina stunderna av stillhet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!