22 maj 2015

Häng med till föris.

Idag tog vi de käcka apostlahästarna till förskolan. Det går riktigt bra att klara sig utan vagn numera. Abbe börjar bli stor och han älskar att gå. Och förstås älskar han att stanna och titta på varje liten myra, hoppa i vattenpölar, pilla på gamla bananskal... Men ändå. När jag tar mig tid att gå dit med de här två, ja, då brukar dagen faktiskt börja riktigt bra. Vi hinner prata och busa på vägen och hinner landa i vad som komma skall. Även om det tar lite längre tid, bara lite, så upplever jag att jag faktiskt blir mindre stressad av att gå. 

Hur som helst. Idag. Flätor! 

På både mellan och liten.

Premiärflätor för liten som var väldigt nöjd.

Morgonspringiga ben och en storasyster som är redo att ta täten genom djungeln!

Sprittande glädje...

...kan snabbt bytas till svårmod.

Eller irritation.

I allra högsta grad irriterad (förbannad).

Orsaken? Orättvisa förstås! Jag kunde hålla Abbe i handen men inte Frida. Det var lite för mycket kameror, bilar, linsskydd och regnbyxor i vägen. Och förstås lite ovilja. Jag ville ju att hon skulle gå själv så att jag kunde fotografera hur söt hon är. Hehe. Det sket sig. En stund i alla fall.

Återtåg av humör. "Jag leder er! Följ mig!"

Räknar in flocken.



Sådärja! Handhållande och fotograferande. Multitasking.

Ja, som ni ser, det gjorde susen.

Sista biten till föris kantas av fem bänkar. Jodå, alla ska bestigas.

Abbe tar täten.

Men snart är syrran ikapp och förbi.

På't igen. 3 to go.

Det bästaste är hoppet på slutet.


 Koncentration.

Kan fälv!!

Framme!

En helt vanlig dag, en helt vanlig promenad till förskolan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!