2 maj 2015

Nepal behöver din hjälp.

För ganska länge sedan. När makeN och jag såg ut så här.

Då var vi i Nepal i drygt sex veckor. Det var 2005 och vi åkte dit för att dels hälsa på ett barnhem som heter Child Watabaran Center och dels för att vandra upp till Everest base camp. 

Child Watabaran Center är ett barnhem för gatubarn som behöver hjälp. Det som är/var unikt med det var att de tog in flickor också. De flesta andra barn stöder bara pojkar. Oftast är de mer utsatta än flickorna men det finns förstås utsatta och utstötta flickor också. 

Det här var på den tiden jag jobbade på ett konsultföretag som hette Xdin, numera heter det Alten. Men i af. Xdin var med och startade det här barnhemmet och jag fick chansen att åka dit för att hälsa på. 

Vi var där vid ett par tillfällen och fick vara med och träffa alla de här fina ungarna. 

Dagen vi kom var en slags helgdag. Man målar sig i pannan och umgås med sin familj. Barnen på barnhemmet stod varandra väldigt nära och behandlade varandra som syskon.


Vi fick se hur de bodde. Enkelt tycker vi, fantastiskt tyckte barnen.

Ett av barnhemmets sätt att få in pengar var genom att ha en slags handelsträdgård. Målet för barnhemmet var att bli självförsörjande på detta och papperstillverkning som de också gjorde.

Dags för lektioner och i sina skoluniformer.

Vi upplevde att barnen hade det väldigt bra där på barnhemmet. Det var väldigt mycket skratt och bus. De lekte i trädgården, spelade boll, busade, pratade. 

Jag undrar vad det blev av dem. Och jag undrar om de alla överlevde jordbävningen. 

Om du vill hjälpa till och skänka pengar till Nepal kan du göra det här, eller här, eller här

Jag ska berätta mer om den där fantastiska resan en annan dag. Just nu vill jag bara uppmärksamma att pengar behövs. Och att jag är lättad efter att ha läst på Facebook att vår guide Ngima Sherpa är okej och att jag fick mail av vår vän Mahadev att han och hans familj är okej. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!