15 maj 2015

Orientering.

Meh! Jag har ju helt missat att berätta att jag numera är typ världsmästare i orientering!!

Jag har tidigare lidit av grav kartskräck. Fobi. Inte fattat något. Och inte heller trott att jag någonsin skulle kunna lära mig.

Men så var det ju multisporten i höstas och jag var tvungen att lära mig, och försöka förstå. Det gick okej, jag fattade några tecken och lärde mig passa kartan och ta ut kompassriktning. Mycket tack vare min granne som tvingade med mig (typ alltså :) på motionsorientering i närområdet. Hon har varit på mig varje vår att jag borde börja med orientering men jag har ståndaktigt vägrat. Inget för mig.

Tills i år. Det var ju ändå på orienteringen som vi brast på multisporten så jag tänkte att det är väl dags att göra något åt det. Så, nu har jag gått en nybörjarkurs i orientering. Fem tillfällen. Vi var en liten grupp på fem personer, den yngsta typ 37, de äldsta typ 68. Alla lika glada och ivriga att lära sig.

Igår hade vi finalprovet. En tävling, Vårserien, där vi sprang öppen motionsklass. Det var åtta kontroller och banan, fågelvägen, var 2,5 km. De bästa tar det där på knappa kvarten. Jag sprang 3,2 km på 28 min. Det finns rum för förbättringar. Men ändå! Jag är så stolt och glad!!! Jag har inte knäckt koden med höjdkurvor utan blir fortfarande förvånad när det går uppför/nerför... Men, jag har ändå börjat fatta grejen. Och jag gillar numera kartor!!

Tjoho! Man kan lära gamla hundar att sitta. Faktiskt. Bara hunden vill. :)



2 kommentarer:

  1. Jag visste väl att du skulle gilla det till slut!
    Hälsar den tjatiga grannen :-)

    SvaraRadera
  2. Du känner mig bättre än jag själv gör! :)

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!