29 maj 2015

Stukad.

Jomen. Det blev ju lite vardagsdramatik den här veckan också. Fast lagom lite.

Jag vabbade Abbe i onsdags men han var pigg och glad hela dagen. Vi hade det väldigt mysigt! Hur som helst, jag tog vagnen och hämtade Frida och sen gick vi ner till skolan för att hämta Bella. Det är ju typ ett år sedan jag gick och hämtade henne senast... När vi kom dit fick vi veta att Bella hade stukat foten.

Jaja, tänkte jag, det är nog ingen fara. Det vet man väl hur det är med ungar och stukade fötter. Typ.

Men i alla fall så var det en annan mamma där och hämtade sitt barn. De bor i området precis bredvid oss så jag frågade om Bella fick åka med dem. Det gick så bra så.

När jag hade fått in Bella i bilen så tänkte jag att det var smart om Frida och Abbe kunde sitta tillsammans i vagnen så skulle det gå fortare. Det är 2 km men i princip bara uppför. Abbe vägrade dock sätta sig i vagnen. Till slut gick han med på att sitta på mina axlar. Så,  med Frida i vagnen och Abbe på axlarna power walkade jag uppför backarna.

Det är en av anledningarna till att jag tränar. För att orka med sådana här oväntade händelser.

Sista 500 meterna gick Abbe med på att sitta med Frida i vagnen. Svetten lackade kan jag säga. På mig alltså.

Från klasskompisen och hem fick jag bära Bella på ryggen men Abbe gick själv.

Vi tog av bandaget de hade lagt om och såg att det var rejält svullet. Som en pingisboll. Vi ringde hem makeN från jobbet vid 17-tiden och när han kom hem åkte vi till primärvårdsakuten. Vi ville försäkra oss om att inget var brutet, eller sprucket.

Vänta, vänta.

Träffa doktor.

Doktor: Jaha, Bella, du har gjort illa foten. Var har du ont?
Bella: Jag har inte ont.
Doktorn: Eh.. nähä?
Doktor tittar lite anklagande på mig som "vad är du för en orolig och överbeskyddande morsa egentligen, du slösar min tid!". Men jag bara ler, lite ljuvt så där.

Doktorn: Kan du ställa dig upp Bella?
Bella: Ja. (ställer sig upp på ett ben)
Doktorn: Kan du stödja på andra foten också?
Bella försöker men det går ju inte så doktorn tar bort bandaget och utropar "nämen oj! Det här måste göra ont!"

Hon klämmer och känner och skriver en remiss till oss till att röntga foten på DSBUS. Så, vi far vidare, till den "vanliga" akuten. Tredje gången den här våren. Tredje gången gillt säger vi. Och som tur var inte i ilfart denna gången. Och inte med så värst mycket oro, men massor av stackars-Bella-känslor. Om ni fattar.

Sköterskan som tar emot oss håller med om att en röntgen bör göras så vi får börja vänta. Först i vanliga väntrummet. Sen i väntrummet utanför ortopeden. Sen i väntrummet utanför röntgen.

Efter några timmar är det så dags för röntgen. Röntgen. Bella var orolig över det innan. Vad som skulle göras, hur, om det skulle göra ont. Det hjälper inte att säga "det är inget farligt, det gör inte ont". Hon tror inte på det förrän hon vet själv.

Röntgensköterskan var en av de mindre pedagogiska vi träffat på barnsjukhuset. Jaha?! Är du rädd? Men varför är du rädd??? Det här är väl inget att vara rädd för!! Det är ju bara en kamera!

Eh. Mitt barn har rätt till alla sina känslor, thank you very much. Om hon är rädd så håller jag om henne tills det läskiga går över.

Sköterskan babblar på och frågar Bella om hon ska bada i sommar. Ja, säger Bella, förstås. Jahaja, ja jag ska då inte bada! Jag är rädd för vatten!

Och jag tänker säga "men varför är du rädd för vatten??? Det är ju bara vatten!! Vad är det för farligt med det??!" men jag nöjer mig med att titta på Bella och himla med ögonen.

Efter röntgen går det rätt fort. Vi får träffa en läkare som säger att det som tur bara är en väldigt kraftig stukning. Vi får order om att träffa en sjukgymnast så fort Bella kan börja använda foten igen, för att träna upp den och undvika fortsatta stukningar. Ledbandet fick sig en rejäl törn. Kryckor fick hon också med sig men de är inte använda så de åkte vi och lämnade tillbaka idag.

Vi har vabbat igår och idag men nu är hon okej. Hon går, haltandes, och har fått tillbaka aptit och ork.

Så. Det var den här veckans lilla dramatik. Det räcker så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!