17 juni 2015

Färskpotatis.

Den här tiden som är nu. Den kommer alltid för fort. Plötsligt finns det färskpotatis och svenska jordgubbar och jag fattar inget.

Det är för mycket på jobbet. Det är för mycket med tre avslutningar på åtta dagar. Det är för mycket längtan efter semester. Det är för lite träning. Det är för mycket stress och för lite sömn. Det är för mycket irritation på barnen och för mycket kramar som säger förlåt-det-var-dumt-av-mig-att-låta-så-arg-jag-är-bara-stressad.

Men snart så. Då är det lata dagar ett gäng veckor. Jag längtar mig galen. När jag inte är för stressad över att stirra i den fullbokade kalendern och funderar på när sjutton jag ska hinna göra det jag måste göra.

Ja. Ni fattar.

2 kommentarer:

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!