5 september 2015

Egna dagar.

Vi har tidigare haft varsin "jobba-i-kapp"-dag. Nu har vi ökat upp det till två dagar var. Vi har helt skippat tanken på gemensamma middagar mån-torsdag. Vi får inte ihop det. För att vi prioriterar jobb, träning och vill undvika stress. Vi har lagt barnens aktiviteter på helgen. Bella ska gå på gympa och Frida på dans. 

Som det ser ut nu så har jag två dagar då jag åker från jobbet vid 15-tiden, hämtar barn, fixar middag, kvällsfrukost och läggning. Då gör makeN vad han vill (tränar/jobbar/bio/...). Han får naturligtvis komma hem också. :) Men vi har märkt att det faktiskt blir lugnare om man kommer hem antingen före, eller efter läggning. Det blir mer kaos när man kommer hem mitt i. Det stjälper mer än det hjälper. 

Mina dagar har jag hittills lagt på jobb, bokklubbsmiddag och träning. Jag hinner då oftast inte träffa barnen på kvällen men å andra sidan har jag fått tid med de på morgonen, och det kan vara allt mellan 1 och 3 timmar, beroende på när de vaknar. Jag får känslan av att många tycker att den tiden är mindre värd än eftermiddagens timmar... Att den mest är en stressig del som går ut på att få iväg ungarna i tid och skynda, skynda till jobbet.

Jag tycker morgonen är ganska mysig. Jag älskar min frukostgröt och mitt kaffe och jag tycker att jag oftast hinner med att ta det lugnt.

Däremot har jag svårare att inte stressa på eftermiddagarna. Middagen ska lagas och jag är ofta hungrig och trött. Det är en lång uppförsbacke till att middagen står på bordet... Barnen är trötta och har lättare att bli osams... Jag har dessutom någon slags tanke att de inte ska se på teve/använda paddan förrän efter klockan 18... Det där med skärmtid alltså. 

MakeN och jag då. Vi hinner ses en stund de här kvällarna. Ibland blir det Netflix (just nu Rectify (vi har just avslutat the Blacklist)), ibland blir det kvällsfika och ibland blir det bara ett hej och godnatt. Men, vi har ju förmånen att jobba på samma ställe så vi kan luncha med varandra om det har blivit för lite tid på kvällarna. 

Och så har vi ju fredag, lördag och söndag också. Hela familjen. Med gemensamma mornar och kvällar, och kanske däremellan också. Och oftast med amerikanska pannkakor till söndagsfrukost... :)

Vi testar det här ett tag och så får vi utvärdera. Redan nu kan jag säga att jag tycker att det är mindre stressigt. Jag vet att jag kan jobba så länge jag vill, makeN ska inte iväg på något som jag måste hasta hem till. Ingen av oss behöver stå i hallen och stampa för att den andra ska iväg. Då när man ibland fick ringa varandra för att uppdateras på läget (har de fått medicin? ska de ha kvällsfrukost? har Bella packat sina gympakläder? ska det med någon kompis hem imorgon?) eller i bästa fall hann slänga ur sig det viktigaste i farten. 

Jag upplever att läggningen går lättare och blir mysigare också när man har hela historien. Man vet status liksom. 

Hur gör ni? Har ni hittat ert bästa sätt? 

9 kommentarer:

  1. Vi bodde på landet och det var jättemysigt. Men vardagen med två småbarn och 20-40min enkel väg till jobbet gjorde det slitsamt. Nästan alla barnaktiviteter börjar 17:30 och det var jättesvårt att hinna. För att korta dagen så lämnade en och en annan hämtade. Vi hade säkert kunnat pusslat en del mer, men vi ledsnade och flyttade till en stad istället. Nu har vi korta cykelavstånd till skola, dagis och jobb. Så löste vi familjepusslet. En ganska drastig lösning, men vi sparar enormt med tid både vid lämning och hämtning. Den tiden gör att det blir lugnare både på morgon och kväll. Att flytta passar inte alla och är sällan ett realistiskt alternativ, men för oss blev det bättre. Tjoho! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ni verkar verkligen äta kakan och ha den kvar! :) Väldigt glad att det funkar så himla bra!! Man kan göra roligare saker än att pendla helt enkelt...

      Radera
  2. Intressant :-)
    Oscar lämnar och jag jobbar 80% o hämtar, typ mellan 15.30-16.30 varje dag, funkar bra! Äter ej frukost hemma utan på jobbet där det finns färskt bröd, gött kaffe o tidning. Jag älskar å hämta o fixa käk när dom skrotar, sen när dom blir trötta å tjuriga kommer farsan hem ;-) sen har vi lite olika aktiviteter på kvällarna, ej för barnen numer, det blev lite hetsigt eftersom dessa aktiviteter startar så tidigt, men vi testar dans på söndagar, har missat de två första...

    SvaraRadera
  3. Hälsar AK, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gött med finfrulle på jobbet!! Ja, då kör vi samma grej med helgaktiviteter. Man får testa helt enkelt. Sen har jag ju tusen frågor på hur ni tänker med att ni delar upp det så att en alltid gör samma sak. Det är ju väääääldigt vanligt att mamman hämtar t ex. Varför är det så? Hur har ni tänkt - har ni tänkt? :)

      Radera
  4. Vi har cirka noll tänk... att få två egna kvällar - låter ljuvligt!! Men vi reser för mycket i våra jobb. Och är för ostrukturerade :p Men det funkar ändå, oftast hinner vi både hänga med barn, varandra och träna samt leka med kompisar... det är själva jobbet som får stå tillbaka hehe. Och hus och hem :p

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här får ju jobbet också stå tillbaka... jag väljer ju oftast träning framför att jobba över. Hehe.
      Men, jag upplever faktiskt att det blivit mindre stressigt. Det är väldigt skönt att veta att man har en helkväll med barnen, eller en helkväll för sig själv.

      Radera
  5. Tja, jag är alltid klar först- morgonpigg o snabb och stampar i hallen 45 minuter om vi ska åka tillsammans, sen är jag sjukt trött på eftermiddagen, så upplägget passar mig. Dock - könsupplägget är ju lite tröttsamt, det håller jag med om... Men vi kör på det ett tag :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig hade det passat bäst att alltid lämna och sen kunna jobba i fred tills jag blev klar, vilket man ju kan göra på ett annat sätt när man inte har en dagis-deadline. För makeN hade det passat bäst att alltid hämta... Men det känns som att man missar mer då. För jag behöver ju lära mig att gå från jobbet i tid, och jag älskar ju att hänga med kidsen, och få de där lugna tidiga mornarna i ensamhet.
      Men jag tänker att variation är bra. Men jag fattar, ibland får man bara hitta sitt sätt och köra på det. Tills vidare. :)

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!