11 september 2015

Mjuka barn.

Jag läste en artikel i veckan, som Joho hade länkat till på Facebook. Den handlar om skillnaden i hur pedagoger rör vid pojkar och flickor. Läs den här.

Artikeln är baserad på en C-uppsats där 100 skolelever och 11 pedagoger har studerats. Det är alltså bara ett litet urval men några enkla slutsatser har ändå kunnat dras:

Pedagogerna rör vid flickor i positiva sammanhang.
Pedagogerna rör vid pojkar i negativa sammanhang.

Flickorna gör något bra, eller bara är, och får en strykning över håret, klapp på armen, får närhet, beröring.

Pojkar gör något dåligt och får beröring, kanske i form av en hand som tar tag i en arm eller liknande, eller bara beröring. Det står inte hur. Men jag tänker mig en fastare form av beröring.

Det här sker förstås helt omedvetet, i båda fallen. Men visst är det tragiskt? För både pojkarna och flickorna.

Jag blir helt galen av det här. Och jag har sagt det förut, det är inte meningen att vi ska tuffa till våra tjejer. Det är våra pojkar som måste få möjligheten att bli mjukare. Vi föräldrar, och de i vår närhet, får jobba på att öka den positiva beröringen på våra pojkar.

2 kommentarer:

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!