13 oktober 2015

Blå.

Då och då får vi små påminnelser om hjärtebarnet Frida. Typ nu när hösten kommer.

Idag ringde en pedagog från förskolan, en vikarie som har varit där ganska många gånger under årens lopp. Hon sa att hon kände att hon måste ringa, fast det kanske var helt i onödan, men det var så att Fridas läppar var väldigt blå. 

Jag frågade om de hade varit ute och om det var så att Frida var lite kall. Jo, de hade varit ute men Frida sa att hon inte frös. Jag bad henne kolla Fridas naglar, de var mer normala i färgen, inte blå. Och Frida var ju som vanligt, sa pedagogen. Så, vi sa att det var ingen fara, det var nog bara hösten. Men klockan var 15 när hon ringde så jag var ändå på väg att packa ihop. Vilket kändes bra, trots allt.

Och nej, jag blev inte orolig. Hon blir blå om läpparna, ibland. 
Och ja, jag blev orolig. Jag började genast tänka på när nästa kallelse från Hjärtmottagningen ska dyka upp. Det kan vara ett halvår bort och så länge kommer jag inte orka oroa mig. Men jag funderar över vad som händer. Hur länge får Frida vara ett så här friskt hjärtebarn? För alltid? 

När jag sen kom till förskolan klockan 16 var Frida rosig om kinderna och rosa om läpparna. Och pedagogen var lite mer lättad. 

Men. Ibland. Kommer de där små groparna med oro. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!