20 februari 2016

Hjärtebarnet.

På tisdags är det dags för den årliga kontrollen på Hjärtmottagningen. Förra året hade syremättnaden gått ner och hålet mellan kamrarna hade ett större flöde åt båda hållen. Vi fick egentligen inte så mycket klarhet i vad det innebar men dr Håkan verkade positiv och sa att vi inte behövde komma tillbaka förrän om ett år. Och nu är det ett år senare.

Och som vanligt när hösten kommer så blir Frida lite blåare om läpparna och jag börjar betrakta henne mer. Dessutom tycker jag att hon lättare har blivit andfådd och kanske också lite tröttare. Men, jag börjar ju lära mig att jag blir lite nojig så här års... Och glömmer bort vad det egentligen var läkaren sa sist... och hur blir det med skolan till hösten... är det något vi ska tänka på? Ska hon bli sämre innan de gör något? Och vad var det de ska göra?

Lite så håller jag på. Funderar och betraktar.

Men. Frida, hon kör på hon. Herregud vad hon har åkt skidor den här veckan!! Och inte klagat på att hon frusit en endaste gång! Hon orkar minst lika mycket som bryllingarna och det är så fantastiskt att se.

Så. Det vore ju bra om jag kunde ta mina nojor och stoppa upp dem någonstans där solen aldrig skiner... Kanske efter tisdagens besök? Håll tummarna för det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!