17 februari 2016

#utomhusärbäst.

Gårdagen började med längd på väldigt, väldigt fina spår med väldigt, väldigt fin utsikt och i väldigt, väldigt fint väder. Typ helt fantastiskt. Annika och jag körde en tur uppe på fjället som började med 5 km nerför och sen fick vi slita 3 km uppför. 


Papporna underhöll kidsen och körde upp och ner i backen utanför stugan tills vi kom hem. Vi fixade ihop ett gäng mackor, kakor, kaffe, varm choklad och sen drog hela gänget upp till toppen och fikade i solen, i ett vindskydd.

Medan mammor och pappor njöt av kaffet busade ungarna i snön.



Annika och minstingen Klara (som Abbe).

Efter macklunchen tog papporna på sig längdskidorna och gav sig ut på långpass. MakeN körde tre mil och var väldigt nöjd efteråt.

Annika och jag tog alla barnen och åkte i backarna nära vindskyddet. Det var lite av en transportsträcka så vi fick staka och dra en hel del i början...

Alla barnen höll ihop, trots en halvtimmes stakande på transportsträcka, innan backen började. Mycket imponerande.

Abbe har utvecklats väldigt mycket med skidåkningen och förstår nu att han måste stå upp, och inte hänga i våra armar. Igår kunde han åka så pass bra att jag kunde åka bakom honom och bromsa med selen, och svänga lite.

Sen tyckte han väl inte att det var fantastiskt roligt hela tiden... "Ja'l inte ha hjälm!! Ja'l åka hem!" Eh... det går inte... vi är liksom mitt på fjället... Gah.


Men, det vände snabbt och när vi åkte så skrattade han mycket, eller sjöng.

Frida klarar blåa backar med lätthet och Bella kör hellre fort än snyggt... Det var lite svettigt när vi skulle ner med alla barnen från toppen. Den blåa backen var väldigt isig, vilket gjorde den mer röd i flera partier. Frida var förstås lite rädd på några ställen men hon körde på, sakta och metodiskt. Jag hade ju Abbe så jag kunde inte hjälpa henne. Och hon kämpade på så fantastiskt att jag blev alldeles varm i hjärtat.

Tre ungar på glid.

Så, när vi väl kom till stugan var vi alla väldigt nöjda med dagen, och väldigt trötta... 

Och idag, vaknade jag genomförkyld så... jag och minisarna tar det lugnt i stugan nu på fm. De kollar paddan och jag bloggar. Snart dags att fixa lunch åt gänget. Så, trots rubriken, så är jag inne idag... men, jag tycker verkligen att dagar som gårdagen är de allra, allra bästa.

2 kommentarer:

  1. Krya på dig så du kan få flera sådana underbara dagar!! Kramar så det stramar! Stolt över Fridisen som klarade isiga backar i sitt eget tempo!

    SvaraRadera
  2. Fina vyer och glada barn. Bra kämpat av Frida! Typiskt m förkylning, men då får väl N offra sig på fler längdpass istället. Såg för övrigt ut som fina skidspår! Tänk att ha så bakom huset hela vintern ;-)

    SvaraRadera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!