10 mars 2016

Ignorance is bliss.

Jag projektleder just nu ett projekt som är i uppstartsfasen. Det är väldigt nytt för mig. Både konceptfasen och även projektansvaret.

Så. Det är så mycket jag inte vet. Som jag inte har en aning om att jag borde veta heller. Ingenting är omöjligt utan allt är möjligt. Men också väldigt, väldigt luddigt.

Mitt mantra nu är: Ignorance is bliss. Okunnighet är salighet.

Jag visste t ex att jag skulle vara klar med en uppgift idag. Men jag hade ingen aning om hur stort det här jobbet faktiskt var. Men när jag väl kom igång så var det ju bara att köra på. Och det gick ju. Jag hann klart i tid.

Mycket tack vare hjälp från kollegorna. Det har varit en intensiv vecka. Det här målet har hägrat men det har varit väldigt disigt framför, det har varit svårt att se målgången. Och flera gånger har jag trott att jag varit i mål för att sen upptäcka att jag bara var vid en vätskekontroll. Typ.

Jag ställer frågor som är otroligt korkade, för de som har kunskap. Men det är så befriande att få göra det. Att få säga att "jag har aldrig gjort det här förut, så jag kan inte. Jag har faktiskt ingen aning." Och få tålmodiga svar eller utrop som "ja, det kanske funkar!!" eller "nej! det fattar du la!".

En vän och jag pratade om det där med att känna sig som nybörjare på jobbet... när går det över?! Jag är ju ändå 40 år!! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!