7 augusti 2016

TVÅA.

Nå. Men hur gick det då? kanske någon undrar.
Jodå. Ganska bra faktiskt.

När man tar kontrollerna så är det så modernt nu för tiden att man använder en så kallad SportIdent-pinne. I den samlas information om vilka kontroller man har tagit och när man tog dem. Den här är väldigt viktig att ha koll på. Kommer man in i mål utan den blir man diskad. Vi tappade bort den i några minuter förra året (gaaaah!!) men i år satte Annie fast den i sin handske med tre säkerhetsnålar, utöver gummibandet som sitter runt fingret. I alla fall. När man kommer in i mål lämnar man tillbaka pinnen och får då ett kvitto med alla kontroller man tagit, och tiden när man tog dem. Förra året mindes jag att killen som skrev ut kvittot såg impad ut. Jag tänkte att det kanske kunde vara en indikation i år på om det gått hyfsat eller ej... Så både jag och Annie stirrade verkligen på mannen som tog emot pinnen och skrev ut kvittot... och jodå! Han nickade erkännande och mumlade något positivt. Aha, inte helt illa alltså. Puh. :)

Vi åkte hem till stugan, duschade (skrubbade!!) och ringde hem. Man och barn var stolta över att vi kämpat väl. Efter lite slapp/yoga/pustande satte vi oss och försökte räkna ihop vår totalpoäng. Förra året hade vi 278,98 poäng, men det året var det höga poäng hade vi förstått. Vi räknade ihop - fick olika - nytt försök - fick olika totalsumma (både från varandra och från vad vi fått gången innan...)... efter ett antal försök fick vi i alla fall summan till 238,6 poäng. Vi var tröttare i både knopp och kropp i år. Det var mycket slitigare i år faktiskt. Dels var det mycket blötare i terrängen i år vilket gör det mycket trögare/kämpigare att cykla och dels var det mycket fler höjdmeter i år.

Vid 19:30 åkte vi ner till Lindvallen och banketten med middag. Vi anslöt till våra If Rigor-kompisar och briefade tävlingen med dem. Några av dem hade varit uppe på fjället men insett att det inte är det man ska prioritera om man vill vinna. :) Medan vi väntade på prisutdelningen proppade vi magen full med kött, kött, kött. Och så lite bea och mangosallad på sidan om.

Vid 22 drog det äntligen igång. Först är det priser till en massa roliga prestationer som hänt under dagen. Det var t ex ett frieri vid en kontroll, någon hade haft av sin kedja och lagkamraten hade fått dra vederbörande någon mil, ... lite så. Sen började det viktiga. :) Mix-klassen var först ut och när jag hörde deras resultat så tänkte jag att det nog också var lite låga resultat... så då tändes ändå en strimma hopp...
Dam-klassen. "Tredje plats... med ...234,7 poäng "... Jag stirrar vilt på Annie - men för i helvete! Vi gjorde't i år också!!!!
"På andra plats med 238,6 poäng, Team Bossy!!!"
Den här gången var vi lite mer coola när vi gick upp. Fast vi kramades och skrek ut vår glädje, och fnissade en hel del. Men inte riktigt lika hysteriskt som i fjol. :D
I år var det verkligen ett steg till de som kom etta - de hade gjort en fantastisk prestation och vi hade inte kunnat vinna över dem om vi tagit en eller annan kontroll eller inte missat ditten eller datten. Så, hatten av till dem!
Sen var det säkert några som fick pris i herrklassen också men det missade jag helt... ;)

Vi åkte hem till stugan och firade med att gå direkt i säng, utan att passera gå. Och sen sov jag som en stock till klockan 8.

Hela dagen idag har vi pratat om tävlingen och vad vi gjorde bra, vad vi kan förbättra, hur kul det var, och hur ska vi göra nästa år... Hur ska vi lägga upp träningen?! Nästa år måste vi ju satsa på förstaplatsen. Ju.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!