19 september 2016

Dag 2, del 3.

Doktor B hade sagt att ingreppet skulle ta ca 2 timmar. Det betyder att man börjar kolla telefonen stup i kvarten efter 1 tim. Efter 2 timmar börjar man kolla så att den verkligen funkar. Efter 2 timmar och en kvart, börjar man bli svettig. Efter 2,5 timmar börjar det bli riktigt jobbigt. Då börjar man bli torr i munnen och pulsen ökar. Efter 3 timmar är man rätt säker på att något gått riktigt snett. 

Så. När det där "hemliga numret" äntligen ringer, då vet man knappt om man törs svara. Fast såklart så gör man det. Hasplar ur sig ett hallå. Och när man får höra; "allt har gått bra, hon ligger på uppvaket, ni är välkomna dit"... ja, då skenar hjärtat och man vet inte om man vill skratta eller gråta av lättnad. 

Vi kom upp och fick titta på henne. Hon låg och sov. Det såg så himla fridfullt ut. Sleeping Beauty.  

Eftersom hon sov hann vi prata med Björn. Han berättade att allt gått enligt plan men att det tar lite tid med alla tryck som ska mätas, ballonger som ska blåsas upp och pluggar som ska stoppas in.

Jodå. Den här gången gjorde de något. De stoppade in en plugg i ett hål mellan förmaken, det största hålet, och förmodligen täcker pluggen det andra hålet också, som var mycket mindre. Det var alltså två hål, ett litet på ca 2 mm och ett större på ca 11 mm. Det större av de två är ett hål som är öppet under fosterstadiet, precis som ductus-kärlet, men som normalt stänger sig när man föds.

Björn provade att stänga hålet först, genom att blåsa upp en ballong i hålet. Det gick bra och det blev knappt någon tryckförändring alls i höger kammare, det var bra. Så han satte dit pluggen, jag har glömt vad det hette, men den är av titan och ser ut lite som ett paraply.

Fridas syremättnad har med det här ingreppet gått upp till hela 99%!!! Det är helt fantastiskt och jag tror att vi/hon kommer att märka skillnad. I vintras låg hon normalt på 91-92% men dippade ner till 89% när mycket blod tog bakvägen genom hålet mellan förmaken.

Björn tror dessutom inte att vi behöver göra några mer ingrepp på åtminstone fem år. Det känns helt overkligt fantastiskt detta. Jag gillar Björn. :)

När vi hade pratat färdigt med Björn fick vi gå in och sätta oss hos Frida. Vi klappade, pussade och tittade på henne. Andades ut. Njöt. Hon är så fin.



Lite blek var hon allt. Men finaste finaste finaste.

Hon vaknade efter någon timme. Plötsligt slog hon upp ögonen och såg förvånat på oss. Hon hade ont i halsen efter respiratorn, och de förde även ner en kamera via matstrupen för att ha koll på hjärtat från det hållet också. Det vet jag ju från gastroskopin att det kan göra ganska ont efteråt. 

Hon fick en isglass som hon slickade lite på men hon var mest trött och lite ledsen. Efter en stund fick vi komma ner på avdelningen. Vi hade tur och fick eget rum. Frida hade det lite jobbigt, ville inte dricka alls. 

Efter någon timme kom de med pannkakor, som hon hade pratat om innan. Det fick hon för två år sedan också, och det ville hon ha nu med. Med nutella som vi tog med hemifrån. Hon åt nog två stycken och piggnade till lite grann i alla fall. 

 Vi hade med datorn och hon kunde fördriva lite tid med att titta på Netflix.

Efter ett sånt här ingrepp måste man ligga ner i fyra timmar efteråt, för att det inte ska bli någon blödning i ljumsken. De kommer in en gång i timmen och kollar blodtryck, syremättnad, temp och tittar hur såren ser ut.



Det var lite jobbigare den här gången, efteråt. Frida var mer påverkad och hade mer ont än förra gången. Hon är väldigt tålig men ibland orkar man ju bara inte med.

Vid 17:30 fick Frida ställa sig upp och vi gick ett varv. Det gick okej men vi fick inte åka förrän Frida hade kissat. Det tog en timme till och några till varv runt avdelningen. Men till slut så.

De tog bort en av de två infarterna, en måste vara kvar till imorgon, då vi ska in igen och få penicillin samt göra ultraljud och se att allt ser fortsatt bra ut.

Just nu ligger hon bredvid mig och snusar lugnt. Jag ska också sova.... det är rätt utmattande att vara på sjukhus en hel dag...

2 kommentarer:

  1. Åh vad skönt att allt verkar ha gått bra med er Filur. Kämpe! Och så otroligt bra att det verkar dröja många år till nästa ingrepp. Sov gott hela familjen.
    OkändaSofia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns väldigt, väldigt skönt!! Jag är väldigt glad för din omtanke och att du tog dig tid att kommentera! :)

      Radera

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!