11 september 2016

Hjärtebarnet.

I måndags vid lunch fick jag samtal från "hemligt nummer". Jag svarade förstås.

"Hej, det här är Björn på barnkardiologen på Drottning Silvias barnsjukhus"
Jag: Eh... hej...
Björn: Jo, det är så att vi har fått en lucka i schemat så jag undrar om vi skulle få kunna göra ingreppet på Frida redan imorgon.
Jag: Va?! Nej! Eller alltså, imorgon?? Men... jag jobbar ju...
Björn: Ja, vi tänkte att hon kommer in på morgonen och så gör vi undersökningarna och så gör vi ingreppet som sista tid på eftermiddagen.
Jag: Eh, alltså, jag vet inte. Jag måste prata med min man. Får jag det? Kan du ringa om en timme?
Björn: Det går bra, vi hörs då.

Gah. Där flög min puls upp och hjärtat satte sig i halsgropen och jag kände bara att NEJ!! Jag är inte redo!! Inte nu.

Jag fick tag på makeN och chockade nog honom också. Men vi kom fram till att vi skulle tacka nej. Något annat vore inte schysst mot Frida.

På kvällen kom vi dessutom på att vi inte hade barnvakt till bus & gos... Den där lilla filuren stal all uppmärksamhet för en stund. ;)

I alla fall, det var inga problem att tacka nej. Vi skulle troligen bli uppringda igen, i och med att det är förkylningstider så sker det en del akuta avbokningar. Men nu har vi landat lite i det, vi har pratat med Frida och gett morföräldrarna en head's up om att det kan komma akut barnvaktshjälp.

Men allra helst vill jag inte göra det över huvud taget. Det känns ännu mer skrämmande den här gången. För om det inte hjälper att laga de små hålen mellan förmaken så verkar det som att ett enkammarhjärta är vägen vi måste vandra. Och det vill jag/vi inte.

Men. Nu tar vi nuet och då är det dags att göra middag. Lax med sås & potatis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!