15 januari 2017

Reflektion 2016.

Mycket i våra liv har lugnat ner sig under 2016. 
  • Frida har opererats och behöver nu troligen inga ingrepp förrän tonåren. 
  • Huset är färdigt inuti för tillfället. Vi blev ju klara tidigt i våras och behöver nog minst ett par år innan vi orkar ta tag i att fixa kök och vad mer det nu kan vara som behöver putsas till. Det blir i af inga fler större ombyggnader. Däremot kanske trädgården ska få sig en liten förändring, om vi får tummen ur. 
  • Abbe har fyllt 3 år och blivit så stor... Han har fått egna kompisar som han leker med efter förskolan och på helger. 
  • Vi får sova ut på helgmornarna. Barnen klarar sig själva, med hjälp av teven, ett par timmar, om så krävs. 
  • Vi kan få längre stunder av lugn och ro på dagarna, för att barnen leker med varandra eller med kompisar.
Och det märks och känns. Det finns stunder då jag hinner tänka "oj, jag har inget att göra.." men det går ju snabbt över när jag tittar mig omkring... ;) Men ändå, jag hinner tänka tanken. 

Jag växte som människa av att vara chef. Jag gillar den jag var då. Lite lugnare kanske? Jag älskade att få vara med och påverka. Att ha mandat att ta beslut. Att kunna hjälpa på ett annat sätt. Få människor att växa. Chefandet tog slut den 5 december men jag kommer att söka jobb inom detta. 

För att ge chefsjobbet en ärlig chans så valde jag att gå upp till 100% på Volvo. Det känns även efteråt som det rätta beslutet, även om det betydde att jag försakade Ballabarn. Jag la i princip helt bort kameran för att jag kände mig stressad av att ta kort, som jag sen måste redigera... För redigera dem, det måste jag. 

Jag kommer fortsätta jobba 100% men jag ska i framöver blocka var 5:e eller 6:e fredag för att kunna sitta hemma och jobba med Ballabarn. På så vis hoppas jag få tillbaka lite balans. Jag får ta ett halvår i taget och utvärdera allt eftersom. 

MakeN och jag har haft både rekord i att se många Netflix-avsnitt under en period samt att inte hinna se några alls under en period... Det går i cykler med jobb, träning, stress, jobb, vab och trötthet. Det viktiga är ändå att vi hinner se varandra, även under de jobbiga perioderna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!