12 februari 2017

Lofs(an)dalen.

Nu sitter vi i bilen på väg norrut, mot skidåkning, rosiga kinder och kanske lite solsken i blick om vi har tur. När vi berättade för barnen att vi bokat resa till Lofsdalen på sportlovet blev de besvikna och utbrast: "Men! Ska mamma träna med Lofsan?? Vad ska VI göra då???"

Jag var i Lofsdalen när jag var typ 11-12 år med familjen och sysslingarna med familj. Då lurade min äldste syssling, Daniel, upp mig i svart puckelpist... Det är ett av mina första minnen av att ha varit riktigt rädd... Jag grät och ramlade och hasade och var livrädd... Daniel? Han tappade tålamodet på mig och drog ner utan mig.

Och nu är det så att det är med Daniel och hans familj som vi ska vara med i Lofsdalen... så jag tänker minsann lura ut honom i svarta puckelpisten och dra iväg utan honom... mohahhahaha.

Jaja, okej då. Det är väl fortfarande så att han kanske fortfarande är liiite bättre och modigare än mig. Skit också. Jag får komma på ngt annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Skriv gärna en rad, eller två. Jag älskar kommentarer!